Värmlandsoperan i Karlstad är först i Europa med att spela musikalen The Wedding Singer som hade premiär på Broadway så sent som på våren 2006. Musikalen är baserad på en rätt obetydlig film om en bröllopssångares bröllopsbesvär. Där ingår en glittrande rad hits från 1980-talet som driver handlingen framåt. I Karlstad handlar det om svenskt 80-tal: i Camilla Thulins smarta tidstypiska kläder, från tyll till läder och allt däremellan, i nyheter om misstänkta u-båtskränkningar, i musiken och i helgernas discoparty. Här blir ingen förvånad över bögar och transor, men väl över de första mobiltelefonerna stora som små resväskor.
Huvudpersonen Robban är sångare i bandet ”Simply Wed” som spelar på bröllop, men själv blir han dumpad på sitt eget bröllop. Sin frustration och svartsyn låter han gå ut över ett annat par och han saboterar effektivt deras bröllop. Så slår musiken till i honom när han möter Julia, men hon vill ha hjälp av Robert med att planera sitt bröllop med den nyrike finansvalpen Glenn. Nu måste Robert hitta på något för att inte också hon skall gå honom ur sängen. För mycket i den här musikalen handlar om sex. Allt presenterat i korta scener med snabba sångnummer och snyggt koreograferade danser i Bengt Fröderbergs scenografi med omisskännliga 80-talsmiljöer: tonårsrummet med Carolaaffisch, den lokala puben, en Ålandsfärja, diskoteket, yuppikontoret eller flyget till Paris.
Rollerna är dessvärre rätt platta, men blir ändå ibland riktigt bra miniporträtt av ungdomsstilar när det begav sig.
Christer Nerfont drar rutinerat ett tungt lass som huvudpersonen Robban. Nerfont visar åter sin mångsidighet både som sångare och skådespelare vare sig det handlar om Robbans egen affärsidé med bröllopsbandet eller hans oförmåga att hantera sina känslor. Robbans kärlek Julia görs precis så gulligt sympatisk som behövs av Nina Lundseie, medan Julias kusin Sanna blir den perfekt slampiga partytjejen i Karolina Krigsmans tappning. Sanna har problem med sitt förhållande till exet Thommy (Tobias Ahlsell) som drömmer om en rockkarriär. I övrigt kan man notera Oscar Pierrou Lindéns porträttlika Alexander Bard-kopia med häpnadsväckande gymnastiskt utspel, en gympande Anne Bolstad som når komedins högsta höjder när hennes sexfixerade farmor låter som den värsta operadiva. Häftig är Robbans ex den hårdrockande akrobatiska Linda i Frida Modén Treichls läderklädda tappning, hon slår till sist klorna i den inte ovillige Glenn (Patrik Martinsson).
Calle Norlén har gjort ett gott jobb med att flytta över amerikanskt 80-tal till en svensk stad där alla känner alla. Men egentligen är inte ”The Wedding Singer" någon bra musikal – det finns inte en melodi som fastnar i minnet. Historien om ung kärlek med problem är kondomtunn med några onödigt utdragna scener som segar till tempot. Det som gör en resa till Karlstad värd mödan är ensemblens prestationer. Det är värt att kolla in Christer Nerfont, Nina Lundseie och Karolina Krigsman.