Redan efter några minuter i Oscars salong i väntan på att musikalen ”Victor Victoria” skall börja inser man att det skall bli något extra. En enorm stillbild över takåsarna i Paris fyller hela ridån och plötsligt börjar det ryka ur skorstenarna!
Och visst är det en flott och påkostad föreställning med eleganta dans- och sångnummer av en skicklig och samtrimmad ensemble. Men egentligen är ”Victor Victoria” en lätt bagatell som inte riktigt tar till vara de möjligheter till komplikationer som historien erbjuder.
Miljön är 1930-talets Paris, dit Victoria en engelsk fattig och arbetslös flicka, kommer för att göra karriär. På en usel nattklubb möter hon, Toddy, en gammal entertainer som hon får bo hos och sova I hans säng. Det är helt ofarligt eftersom Toddy är bög, men han är också påhittig nog att göra Victoria till stjärna som kvinnoimitatör! Privat skall Victoria alltså vara Victor, en polsk greve, som uppträder som Victoria på scenen. Ett inte helt lätt förvandlingsnummer som går lysande till dess en måttligt förtroendeingivande affärsman från Chicago dyker upp med bimbo och livvakt. Han blir kär i Victor, som han är övertygad om är en kvinna. Så är den musikaliska farsen i gång.
Jan Malmsjö är briljant som Toddy som åldrad fjolla som jagar yngre män. Ännu en gång är han sång- och dansmannen med ett stort hjärta. Han gör Toddy med all den skicklighet och scennärvaro han är mäktig – och någon gång skymtar man också den store dramatenskådespelaren som ger mening åt farsens rännande genom och slående i dörrar.
Sofie Lindberg är lysande som den blonderade bimbon Norma. Hon har både rösten och scenutstrålningen för att matcha Malmsjö och får tillfälle till en soloprestation av hög klass i numret ”Chicago, Illinois” som utspelas på en lönnkrog i Chicago. Dessutom visar sig bimbon kunna grammatik och veta skillnaden på ”han” och ”honom”.
Regina Lunds Victoria är en blek primadonna, men hon har i alla fall fått snurr på sitt komedispel, även om sången låter litet tunn och svajig ibland. Jakob Eklund och Jonas Olsson, som skum affärsman och hans livvakt, har det inte lätt att få till det med sina rätt ointressanta roller. Överraskande är att Jonas Olsson, som har ett förflutet som ”Titan” i TV4s ”Gladiatorerna”, visar sig ha både självironi och sångröst. Allan Svensson och Hans Lindgren gör, som väntat, små precisionsporträtt av sina egentligen fåniga biroller.
En del nummer tillför inte handlingen något, men den är ändå så tunn, att man ogenerat kan glädjas åt varje enskild prestation som t.ex. Catharina Allwins smygsupande hotellstäderska som till slut fått mycket för mycket.
Scenografin är så bra som man hade anledning att förvänta sig och klädprakten slår det mesta i genren. Camilla Thulin sätter ribban högt för alla andra klädskapare till höstens shower och musikaler.
”Victor Victoria” har förutsättningar att bli den framgång Stockholms underhållningsvärld – och Oscars – så väl behöver.
Sthig Jonasson

Fotnot: Ursprungligen är ”Victor Victoria” en film av Blake Edwards med Julie Andrews och James Garner i huvudrollerna. Filmen var inte så bra, men den efterföljande broadwaymusikalen blev en succé.

	Sthig Jonasson
Malmsjö och Lund i en sänkammarscen	Regina Lund som damimitatören Victor