Vad gör man när man av misstag fått med sig en portfölj som innehåller drygt 11 miljoner kriminellt belastade kronor? Och nog vill väl ”ägaren” ha tillbaka pengarna? Det här problemet drabbar den oförberedde försäkringsmäklaren Håkan i farsen ”Vem vill inte bli miljonär” på Halmstad teater.
Efter ett barstopp är Håkan färdig att dra till Brasilien medan hustrun Eva intar en mer skeptisk hållning och inte vill åka någonstans. Men så fort en polis dyker upp i det trevna IKEA-designade radhuset drar hon den ena lögnen värre än den andra.
Engelsmannen Ray Cooney är en pålitlig leverantör av farser och när en cooneyfars möter en driven och spelglad ensemble, som här, blir resultatet också lyckat. Tomas Peterson som Håkan går hela tiden på det högvarv som är nödvändigt för att han skall komma undan med alla pengarna och för att publiken inte skall hinna fundera på intrigen, eller ens dra andan. Katarina Bothén, som började sitt teaterliv hos Peter Flack i Örebro, matchar Thomas Petersons hektiska spelstil i rollen som Eva. Efter de första hastiga stegen som opålitligt sanningsvittne blir Eva alltmer fantasirik samtidigt som hennes nykterhet går brant nedåt till publikens förtjusning. Vännerna Bettan och Janne (Anna-Karin Palmgren och Tobias Persson) invigs i problemet och de hjälper alltför gärna till med att bättra på den redan röriga historien med egna fantastiska lögner. Och fort går det.
Peter Fridh är utmärkt som en otåligt väntande taxichaufför som alltför ofta står i dörren vid olämplig tidpunkt och tillsammans med två oförstående poliser, Bengt Ivarsson och Isidor Torkar, blir galenskapen fulländad.
”Vem vill inte bli miljonär” har alla förutsättningar för att en fars skall bli lyckad: Ett rasande tempo och en perfekt timing – inte en missad replik eller entré.
Må vara att historien är tunn, men roligt har man.