På Vadstenas vackra gamla teater spelas just nu Paula af Malmborg Wards nyskrivna opera ”Ärret”, efter Michael Bulgakovs roman ”En hunds hjärta” (1925) som är en satir över försöket att skapa den nya sovjetmänniskan – homo sovjeticus. I romanen berättas om en galen professor i Moskva som transplanterar in en mänsklig hjärna i en hunds kropp. Det går inte bra.
Kerstin Perski har i sitt libretto flyttat historien från sovjetiskt 1920-tal till nutid, det ligger nära till hands med den medicinska vetenskapens landvinningar och filmens och litteraturens favoritskurk: Den galne vetenskapsmannen vars experiment går fel.
I operan raggar professor Gudomlikov upp en hund på gatan och när han också får tag i en nydöd man opererar han – som en annan Frankenstein –in olika mänskliga organ in i hunden, inklusive hjärnan. Till sin hjälp har han den beundrande assistenten Ivan Studentikov. Operationen lyckas – hunden överlever, men visar sig bli alltför mänsklig, en ruskig halvmänniska, eller halvhund.
Professor Gudomlikov hade inte kollat vilket färskt lik han fått tag i. Operan lämnar inget besked men i romanen visar det sig vara en skurkaktig balalajkaspelande krogmusikant som blivit dräpt i ett knivslagsmål. Det sätter givetvis spår i den nya varelsens psyke. Han blir en mycket besvärlig typ som lever sitt eget vilda liv utanför Gudomlikovs kontroll och kräver att registreras som Charles Granddanois Jyckov.
In i handlingen träder också Sjvonder Sjvindlarov, en hänsynslös och skum affärsman i lägenhetsbranschen som snart nog inser den mänskliga hundens ekonomiska potential. Många vill ha sin hundar opererade och är villiga att betala. Sjvindlarovs affärsidé är hundoperationer på löpande band: ”Hundar till människor och människor till hundar.”
Till slut får professor Gudomlikov nog. Han inser att hans experiment inte tjänar mänskligheten och att han måste göra något åt problemet Jyckov. Det är också då som operans titel får sin förklaring.
Till denna rövarhistoria passar Paula af Malmborg Wards musik utmärkt. Med humor och influenser från olika musikaliska genrer låter hon de sex musikerna i det minimala orkesterdiket får fram en rad överraskande klanger i spel på bl.a. dragspel, orgelharmonium och slagverk. Någon gång tar fiffigheten och leklusten överhanden och musiken blir då närmast som en sorts illustrationer till upptåg i en absurd komedi med farsinslag. Det blir roligt och lättsamt – alltför lättsamt. Med som helhet är det en välkomponerad operamusik.
Sångarna gör överlag goda prestationer. Särskilt Henrik Holmberg är lysande som Charles Granddanois Jyckov. En självupptagen och obildad lurk som super, svär och är störig i största allmänhet. Sin hundkaraktär visar han i sin vilja att utöver att jaga fruntimmer att också jaga katter.
Mikael Axelsson gör professor Gudomlikov rent av trovärdig i sin roll som den suveräna övermänniska som strävar efter att behärska liv och död. Och som lugnt kommer att gå vidare till nästa experiment när just det här misslyckades.
Nikola Matisic får som assistenten Studentikov många tillfällen att visa sin okritiska beundran för professorn – för geniet. Särskilt när han läser högt ur journalen om ”hundens” tillfrisknande och förvandling. Catarina Lundgren gör vad som förväntas av rollen som hushållerskan Zina Husakovna, den enda som verkar något så när normal i sällskapet. Balcarras Crafoord som Sjvindlarov är precis rätt slemmigt cool som den amoraliske entreprenören och marknadssurfaren som gör pengar på allt.
Vadstenaakademien har heder av sin uppsättning av ”Ärret” som står sig väl i den långa raden av operasuccéer i Vadstena.