På Klarascenens ”Vår revy” har man tillfälligt tagit bort en av de vanligaste begränsningarna för publiken – fotoförbudet. Före föreställningen säljer skådespelarna engångskameror och man får uppmaning att klicka vid särskilda fototillfällen som då och då dyker upp. Och publiken som är väluppfostrad fotar nästa inte annat än på uppmaning.
"Vår revy!" är precis just det. Den består av de medverkandes egna nummer som prövats och malträterats under åtskilliga soppluncher och somt har befunnits hålla måttet. Här finns en i grunden vänlig satir som visserligen är välriktad, men som sällan är riktigt vass. Bortsett från hurusom konfektionsindustrin utnyttjar billig barnarbetskraft. Skämt om mobiltelefoner och Posten har vi väl snart ledsnat på, medan annat är nästan genialt som den skrämmande framtidsvisionen av det digitala läkarebesöket eller när de alltför många TV-kockarna kläs av – den nakne kocken bokstavligt talat. Nå, naket är ju stadsteaterns melodi just i vår. Allt är inte lika bra, men ensemblen räddar det mesta som hotar gå utanför publikens horisont med inlevelse, gott humör och ett häftigt tempo. Svårare var det att förstå varför mentometerknapparna var med eller om de ens var äkta.
Annat att minnas är Pia Johansson som påflugen singel som antastar en besvärad och oförstående Peder Falk som kommit på just den T-banevagn som är avsedd för singlar och Helge Higgins-Skoog lär en av T-banans många bostadslösa tidningsförsäljare uttala ”Situation Stockholm” korrekt. Iwa Boman har känsla och timing och Johan Paulsen som ger den komiska plastiken ett ansikte(!).
Roland Söderbergs sceografi är klurig och har litet av TV-programmet ”Prat i kvadrat” över sig och dessutom används den som filmduk för filmer, bilder och mentometerns procentsiffror.
Överhuvud är ”Vår revy” nästan värd en egen stockholmsresa och skall man i alla fall till huvudstaden är stadsteaterns revy värd ett besök.

	Sthig Jonasson
Familjesåpa i "Vår revy".