Giacomo Puccini sista opera ”Turandot” spelas nu på GöteborgsOperan i en magnifik och spektakulär uppsättning. Den u tspelas i en avlägsen sagotid i Peking där prinsessan Turandot skall gifta sig med den prins som kan svara på tre kluriga frågor. Den som svarar fel går det illa för och tjugosex prinsar har redan blivit halshuggna.
Tartarprinsen Calaf som kommer till Peking i landsflykt drabbas av Turandots skönhet och ger sig in i den livsfarliga frågesporten. Calaf lyckas besvarar frågorna rätt, men Turandot skyddar sitt frigida känsloliv och försöker komma undan det oundvikliga giftermålet genom att ändra på reglerna. Vilket hennes far, den åldrige kejsaren, vägrar. Calaf som ser hennes skräck och vånda svarar med att själv ge henne en gåta. Om hon kan ta reda på hans namn innan morgonen vinner hon och han mister livet. Om hon inte lyckas kräver han sin rätt.
Historien kompliceras av att den unga slavinnan Liù älskar Calaf så intensivt att hon är beredd att offra sitt liv för att rädda honom och samtidigt ge honom den lycka han tror sig vinna genom att erövra Turandot.
Puccini hann inte komponera ”Turandot” färdigt innan han avled på en cancerklinik i Bryssel. I GöteborgsOperans uppsättning är den dödssjuke Puccini (Torgny Sporsén) själv med på scenen i desperat arbete med att fullborda sitt verk. Efter Puccinis död i november 1924 återstod bara sista akten och t onsättaren Franco Alfano fick i uppdrag att fullborda verket.
Kontrasten mellan iskalla Turandot och den varma slavinnan Liú märks tydligt i deras sång. Turandot kämpar mot kärleken medan Liù kämpar för den. Det finns inget försonande hos Turid Karlsens starka Turandot. I andra aktens berömda aria "In questa reggia" (”I detta palats” ) där Turandot berättar om sin anmoders grymma öde har Karlsen is i stämman. Som rolltolkning gör Karlsen en bländande Turandot, m en det är svårt att tro att hon i sista akten plötsligt, med en kyss på kinden och genom Liùs offerdöd, upplever kärlekens styrka och blir kär i Calaf.
Ann-Marie Backlund gör den rörande Liù till föreställningens enda riktiga människa. Backlund undviker all sentimentalitet i sin rolltolkning som hon utvecklar till stor skönhet s ärskilt i arian ”Signore, ascolta” där Liù vädjar till Calaf att inte ge sig in i tävlingen och samtidigt förklarar honom sin kärlek.
Tartarprinsen Calaf är besatt av kärleken till Turandot som avskyr och är rädd för samma kärlek. Tomas Linds Prins Calaf är en imponerande personlighet och hans aria i sista akten ” Nessun dorma" som ibland kallas ”Vincerò”, efter slutorden, är stor och lysande operakonst.
Av birollerna är Mats Almgren rörande som Timur, Calafs far och tartarernas avsatte kung, liksom Sten Pernmyr som den skröplige kejsare Altoum, som vägrar att låta sin dotter Turandot ändra på reglerna mitt i spelet . De kinesiska hovmännen Ping, Pang och Pong, som får ta hand om Turandots blodiga frågesport, ges en alltmer uttalad desperation av Thomas Lander Iwar Bergkwist och Glenn Kjellberg.
Den tjeckiske regissören Vladimir Morávek håller ihop föreställningen med ett modernt scenspråk som förstärks av Sylvia Zimula Hanákovás praktfulla dräkter och Martin Chocholouseks scenografi med armén av lersoldater är som hämtade direkt från den berömda terrakottarmén i Xian. Lägg så till gästdirigenten Christian Badea som lyfter fram 1910-talets modernism ur ”Turandot” utan ett spår av tom operaromantik så blir GöteborgsOperans ”Turandot” en magiskt skimrande helhet.