Krzysztof Pastors balett ”Tristan” bygger på Richard Wagners mäktiga kärleksdrama ”Tristan och Isolde” där ädlingen Tristan och prinsessan Isolde älskar varandra. Isolde är lovad som brud åt kung Marke och Tristan, en av kungens förtrogna män, skall föra henne till sin kung. Av misstag dricker de en magisk dryck som får deras kärlek att blomma ut till passion. De avslöjas och i den strid som följer såras Tristan livsfarligt. Han förs till sitt slott där han i feberyrsel hallucinerar om Isolde. När hon kommer är det för sent: Tristan avlider och Isolde dör av sorg.
Det är ett verk om en gränslös kärlek så väldig att den sträcker sig bortom döden som Pastor har greppat och utvecklat i de stora och totalt överväldigande känslorna. Här finns spänningen mellan gränslös kärlek och förnuft, mellan liv och säker död. Det är lysande balettdramatik av högsta klass. Tristan dansas av Anders Nordström och Isolde av Marie Lindqvist. Tillsammans förmedlar den känslomässiga förlösning som Wagner menade kom efter döden.
Anders Nordström dansar huvudpersonen Tristan tydligt och intensivt gripande särskilt när han dödligt sårad kastas mellan hopp och förtvivlan i sin längtan efter Isolde. Marie Lindqvists Isolde blir kristallklar i det tvära kastet från kränkt prinsessa till blixtförälskad ung kvinna av kött och blod. Sista aktens pas de deux är bedövande vackert då den tragiska kärleken fullbordas.
Andrey Leonovitch som Gorvenal är både Tristans vän och fosterfar, en faktisk relation som ger djup och relief åt rollen och åt den lojalitet som knyter samman de båda männen. Brendan Collins som kung Marke bär en tung sorg och besvikelse över Tristans svek mot honom medan Pascal Jansson är iskall som den kraftfulle och hetsige ädlingen Morholt.
Pastor bygger sin balett på Wagners musik till ”Tristan och Isolde”, men också på sångcykeln ”Wesendocksångerna”, som tolkas av sopranen Ingrid Tobiasson . K ompositören Henk de Vliegers har bundit samman och förtätat Wagners musik utan att han förtagit något av dess hetta och djup.
Lägg också till en tätt sammansvetsad orkester där dirigenten Gregor Bühl drar fram det bästa med en gedigen och fullödig instudering. Ernst Billgrens scenografi präglas av en minimalism som fördjupar historien och markerar de stora känslorna, som ytterligare fördjupas av Linus Fellboms ljusspel där ständigt skiftande färger ger spännande perspektiv åt dramatiken.
”Tristan” är en konstnärlig seger för Operans balett. Se den!