Sthig Jonasson
Trettondagsafton på Steninge slott

I Steninge slottspark spelar Spegelteatern för tjugonde året Shakespeare som sommarteater – för femte året på Steninge. Det är inte lätt att spela Shakespreare utomhus när flygplanen från och till Arlanda dundrar fram tätt ovanför, men för årets charmiga uppsättning av ”Trettondagsafton” (som också tituleras ”Vad du vill”) så går det ändå ganska bra.
I Shakespeares förvandlingskomedi pågår flera parallella handlingar med tvetydigheter som sätts in i ett intrikat erotiskt spel. Huvud-personen Viola är en androgyn som älskas både av män och kvinnor. Genom att byta kön och identitet bryter hon upp det sociala regelverket i ett spel som till slut hotar att glida henne ur händerna.
Viola klär ut sig till man, kallar sig Cesario, och tar tjänst hos hertig Orsino. Orsino älskar grevedottern Olivia som blir förälskad i Viola (i tron att hon är en ung man). Även den fånige suputen Andreas Blek af Nosen vill föra Olivia i brudsäng, liksom också hennes högfärdige hovmästare Malvolio. Viola i sin tur älskar Orsino, som förvirras av sina känslor för den unge mannen i hans tjänst, men Orsino (Pontus Olgrim) är egentligen en ganska trist typ. Olivia (Cahtrine Johansson) som åtrår Cesario (Viola) blir till slut bönhörd av Sebastian – Violas parate tvillingbror som lägligt dyker upp. Denna rätt råddiga intrig blir ännu mer förvirrad efter Peter Bööks smarta bearbetning som innebär att Frida Nordstrand spelar såväl Viola/Cesario som tvillingbrodern Sebastian.
Komedin skärps till av de båda supbröderna Tobias Rap (Peder Holm) som är snabb i skallen när det gäller att finna anledningar till ännu en drink och Andreas Blek af Nosen (Jesper Bromark) som aldrig någonsin kan bli den slagskämpe han drömmer om att vara och av Maria (Linda Blomqvist) som smart assisterar de mestadels lindrigt nyktra adelsmännen i deras planer att krossa Malvolio. Eller om hon driver männen framför sig. Matilda Mörk som den uppblåste Malvolio gör en obehaglig figur som ingenting lärt och ingenting förstått. Han är fullständigt humorlös och hans hot om hämnd är allvarligt menat.
Den sorgsne narren Feste (Björn Johansson) är föreställningens allvetande kommentator och i hög grad med-agerande, självklart är han kvick att byta sida när fara hotar.
Men medan spelet raskar undan tenderar kärlekens mysterium och vånda att komma i skymundan och då tappar föreställningen litet av sin spänning. Men charmig sommarteater är det.