De sibiriska bröderna Oleg och Vladimir Presnjakov är just nu i teatervärldens centrum och teatrarna tävlar om att få sätta upp deras verk. På Elverket spelas just nu deras uppmärksammade pjäs ”Terrorism” som undersöker hur vardagens inre terrorism påverkar människorna. Terror uppstår ur oron och misstanken, oavsett om det finns något reellt hot eller inte. Bröderna Presnjakov ser hur vardagsterrorn ständigt finns mitt ibland oss – på jobbet, på fritiden, i familjen – och de drar ut terrorismens mekanismer in absurdum där våld föder våld utan slut och de balanserar mellan djupt allvar och den farsartade komiken.
Redan vid inträdet i salongen möts publiken av en trist flyghall med en kalaschnikovbeväpnad soldat och vakt med schäfer. Pjäsen handlar om vad som skulle kunna hända om en flygplats stängs för en misstänkt möjlig bomb i en kvarglömd resväska. Passagerarna är strandade utan någon information om hur länge de skall vänta, eller vad som händer och givetvis finns det heller ingen att fråga.
En av passagerna ger upp och far hem där han upptäcker att hustrun är otrogen och då slår det slint för honom. Den dominolikande kedjereaktionen som följer får förödande konsekvenser för en rad människor som antingen är djupt inblandade eller bara råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Pjäsens sex scener hakar i varandra och varje ny scen utlöser någon form av reaktion – mer eller mindre våldsam. Allt som sker leder längre ner mot avgrunden.
Skådespelarna uppträder i en rad olika roller. Michael Nyqvist är en tämligen uttråkad älskare som efteråt vill äta och sova medan den otrogna hustrun (Yasmine Garbis) vill leka andra lekar. Sedan återuppstår Nyqvist som yogaövande brandchef som talar om det goda exemplet som terrorns motpol, men som inte ens förmår att hindra det interna våldet på den egna brandstationen. Alldeles utmärkt är Jan Waldecrantz som en ynklig kontorist med nära till tårar, när han hämningslöst blir trakasserad av de andra och chefen. Teatereleven Isak Hjelmskog tar för sig ordentligt både som ohejdat aggressiv kvinnlig kontorist och som räddhågad och ovetande flygplatssoldat.
I en scen sitter två tanter (Jane Friedman och Basia Frydman) på gården och pratar om dagens händelser och gångna förtretligheter som de minns mycket väl. En av tanterna har redan tagit sin fähund till man av daga och den andra vill sak samma med sin svärson, som inte heller verkar vara så mycket att ha. Det är de två tanterna som får katastrofen att bryta ut på allvar bara därför att de jagar en unge.
Men kanske är det ett drömspel. I sista scenen sitter mannen ombord på flygplanet och ringer hem till telefonsvararen. Vad är dröm och vad är verklighet? Var allt som hände kanske bara vad som skulle kunna hända om något annat hade hänt först.
Med ”Terrorism” vidgas definitionen och området för terror att omfatta vardagen på ett obehagligt tankedigert sätt.