Stockholms stadsteater satsar stort på Sveriges just nu främste dramatiker, Lars Norén. Först ut är två av hans nyskrivna pjäser ur Terminalserien: ”Terminal 4: Allt … innan” och ”Terminal 8: Om ljuset”.
Lennart Hjulström har regisserat de två pjäserna som visar fram mänsklig kyla som ett existentiellt grundtillstånd.

Allt … innan
Första pjäsen ”Allt… Innan”, handlar om ett ungt par där kvinnan ska göra en sen abort medan att mannen verkar vilja behålla barnet. Samtidigt som de försöker skapa sig ett gemensamt liv drar de sig undan det. Texten handlar om val. ”Vad jag än väljer kommer jag att ångra mig under resten av mitt liv”, säger kvinnan. Är det egna valet verkligt eller en illusion.
Egentligen är hotet om abort är en utpressningssituation gentemot mannen. Kvinnan gör till slut som hon vill.
Jacob Ericksson och Anja Lundqvist, spelar det unga paret återhållet med många upprepningarna av de centrala meningarna, utan att de når varandra.

Om ljuset
I den andra pjäsen ”Om ljuset” slutar en resa ut i livet för en ung man som snart ska bli far.
Elias, kommer hem till föräldrarna i Norland med sin gravida flickvän Helen. Efter ett omvälvande möte är han forligen besatt av bibeln och sin egen gudstolkning. Hans religiösa grubbleri får honom att kollapsa och han tas in på psykiatrisk klinik och behandlas: ”Medicin mot Gud”, som säger han både förbittrad och uppgiven.
Föreställningen lever på formidabelt spel av Shanti Roney som Elias och Göran Ragnerstam och Gunilla Nyroos som föräldrarna. Det märkliga och litet hemska är att repliker mellan far, mor är fullständigt naturliga, men ingenting väsentligt blir egentligen sagt. Allt är bara som en grå hinna.
Terminalpjäsernas enkla uppbyggnad och minimalistiska repliker gör gränsen mellan form och spelstil flytande och ger dessutom en viktig aspekt på vad dessa pjäser är och innehåller.