1877 och det är Marius Petipa och Lev Ivanovs version från 1895 som blivit norm för alla andra svansjöar världen över. 1991 när Sovjetunionen gick mot sitt sammanbrott och politiska oroligheter hotade, sände sovjetisk stats-TV oavbrutet under lång tid baletten ”Svansjön” för att lugna upprörda känslor.
” Svansjön” handlar om den onde baron Rothbart som förtrollar unga kvinnor till svanar, en av dem är Odette som prins Siegfried råkar få syn på och han drabbas av omedelbar kärlek. Odette kan bara befrias från förtrollningen genom trogen kärlek, men Siegfried luras av Rothbart. De älskande söker döden tillsammans och Rothbarts makt är bruten.
Så långt är Petipas och Ivanovs ”Svansjön” vacker och estetisk – och mycket romantisk. Annorlunda blir det när Sasha Pepelyaev, en av Rysslands främsta nutida koreografer, samarbetar med den estniske regissören Peeter Jalakas. De gör tillsammans en ”Svansjön” som inte liknar någon annan ”Svansjön” och där handlingen och teman blir svåra att urskilja. Det är en lekfull och gränsöverskridande dansteater som också är mycket erotisk, stundtals rå och våldsam. Här blandas dans, teater, musik och video till en föreställning som verkar ha lämnat handling och balettens traditionella koreografi och i stället visar upp en värld där inget är säkert eller klart definierat.
Ensemblen består av fem skådespelare och sex dansare som utvecklar en närmast frenetisk aktivitet. Det börjar med en videofilm där tre dansare kommer i flygande tunnor(!) och landar på scengolvet. Dansarna tumlar ut och innan de skalar av sig lösmustascherna liknar de Marx, Lenin och Stalin. Tunnorna förvandlas sedan raskt till kanoner eller dykarklockor eller också rullar de skramlande runt på scenen. Gång på gång prövas olika förhållningssätt till den verklighet som man möter tills de tre svanarna flyger ur bilden i en sista videosekvens.
Skall man kritisera något i denna fascinerande postmodernistiska dansföreställning är att koncentrationen stundtals blir mycket splittrad. Det försiggår nämligen något på flera olika ställen och på olika nivåer på scenen samtidigt som en video rullar i fonden.
Men ”Svansjön” i den här versionen är sevärd och faktiskt också njutbar.