Den lilla men intensivt verksamma Teater Oberon, som har sin spelplats i ett skyddsrum under Vita bergen, i Stockholm, har nyligen haft premiär av en ny instudering av Richard Dressers uppmärksammade ”Strålande tider”.
Pjäsen, som håller en bisarr komediton, utspelas i slummen i någon amerikansk småstad, där den arbetslöse Ray har kämpigt att få det att gå ihop medan hans fru, Fay, har tillfälliga, lågavlönade, jobb på någon hamburgerbar. Det som gör Ray ovanlig är att han tar emot signaler från yttre rymden. Han har hört en röst som berättat att tiderna skall bli bättre: den nedlagda fabriken skall öppnas igen och anställa folk. Ray tror intensivt på rösten och försöker tillsammans med sina kompisar, Arnie och Phil, starta en församling där han skall förkunna ”Sanningen”.
Kompisarna är också illa ansatta: Arnie är arbetslös och egentligen ganska oförarglig medan Phil säljer värdelösa rengöringsmedel och ovilliga kunder hotar han med revolver. Phil bor i en bil tillsammans med en pundartjej sedan hans fru slängt ut honom och – vilket han ser som mycket försvårande – vägrar att köpa av hans varor.
In i Rays och Fays liv kommer Bill som erbjuder Ray snabba pengar på att bränna bilar för att ägarna skall få ut försäkringarna. Redan vid första bränningen får Ray en märklig religiös och renande upplevelse. Snart har han avancerat till riktig pyroman som bränner ner hus – mot betalning.
Huvudrollen i historien, som skulle kunna vara hämtad ur levande livet, har Hendrik Törlings Ray som bara lever upp när han berättar om sin enda kontakt med ”rösten” som han väntar på och längtar efter.
Rays hustru Fay exakt spelad av Kajsa Linderholm gör ett försök att trots allt leva normalt. Hon blir upprörd när hamburgerrestaurangen bränns ner just som hon blivit befordrad till arbetsledare.
Victor Ströms Arnie lever stillsamt medan Hugo Embretsson som den aggressive och misslyckade försäljaren Phil får sin roll att leva och rent av bli trovärdig. Sara Karlsdotter Persson ger en märklig närvaro åt Phils pundiga och drivgassniffande väninna Crystal. Ulf Pilov gör ett juste porträtt av den totalt amoraliske Bill som har nära till våldet och lurar alla, men inte blir särskilt upprörd när han själv blir lurad.
Till en del är ”Strålande tider” samhälls- och samtidskritisk, men till en del också en sorts verklighetsteckning om märkliga människor som lever mitt i vår värld. Det är ingen pjäs att omedelbart känna sympati inför men det finns anledning att söka sig ner till söder för att få en egenartad och tänkvärd teaterupplevelse.
Dessvärre verkar det här bli Teater Oberons sista uppsättning i den spännande lokalen. Teatern är uppsagd eftersom staden tror att det kan finnas andra hyresgäster som vill betala mer för att hålla till i ett skyddsrum. Rätt bisarrt också det.