Ernst Lubitsch film "Att vara eller inte vara" från 1942 är en underhållande drift med nazisternas herrefolksanspråk, men med en mycket mörk bakgrund. På 1980-talet gjorde Mel Brooks en nyinspelning som också blev lyckad – men på ett annat sätt. Med utgångspunkt från filmerna har Staffan Götestam, Sture Nilsson och Anders Berglund gjort en oroande musikal, eller egentligen musikteaterföreställning, ”Stars”.
Den är en traditionell uppsättning på både på gott och ont. Att det är gott om glittriga dräkter och eleganta dans- och sångnummer är inget att förvånas över. Men så finns där också drag av politisk musikal med en svart sida: några skämt dras medvetet och skickligt ut så att osäkerheten sprider sig i skrattet.
”Stars” utspelas i Warszawa hösten 1939 där den egotrippade teaterdirektören Jósef Kowalski tillsammans med sin lilla och inte så framgångsrika teatergrupp försöker sätta upp en kabaret som driver med Hitler och hans anhang. Egentligen är Kowalski inte särskilt politiskt intresserad eller oroad över krigshotet. Hans intresse är mer att hålla uppe sin egen stjärna och kanske något litet snedsprång med baletten. Efter Polens sammanbrott konfronteras han med ockupationsmakten och den nazistiska okulturen. Teatern tvingas spela nazistisk propaganda till führerns ära, men så dras de in i en förvirrande och livsfarlig röra med förrädare, spioner och motståndsmän.
Dan Ekborg är stundtals mycket rolig som den fiffige och självupptagne teaterdirektören Jósef Kowalski, som må vara en usel skådespelare, men bra nog för att lura korkade nazister. Dan Ekborg har tagit med sig sin skådespelarkonst och känslan för det komiska löjet från Dramaten och han sjunger också utmärkt vilket märks i föreställningens höjdpunkt duetten "To be or not to be" tillsammans med Petra Nielsen, som spelar hustrun Maria Kowalski. Hon är teaterns vackra primadonna som uppvaktas av patrioter, falska motståndsmän och SS-officerare. Petra Nielsen är nog vår mest kompletta musikalartist som aldrig gör ett dåligt jobb. Även mediokra sånger och dansnummer växer ut till små mästerverk med henne, dessutom har hon ett mer subtilt och utvecklat skådespeleri än tidigare. Som Marias uppvaktande unge bombflygare har Linus Wahlgren inte så mycket mer att göra än att vara snygg, men ibland glimtar han till och får visa också en annan sida.
Två av birollerna ger en särskild lyster åt föreställningen. Det är Per Eggers vänlige fikus Adam, som oblygt intervenerar och försöker lägga beslag på Marias förälskade flygare och den andre är Claes Ljungmarks SS-överste Ehrhard, som kan sjunga, dansa och dra vitsar – det sista dock en gång för mycket.
Några scener är lysande komisk teater som när Jósef Kowalski uppträder som samarbetsman hos Gestapo och den manliga baletten ”Sissy Sisters” är ett litet mästerverk, medan en dansande Gestapotrupp väl inte är helt remsren.
Problemet för "Stars" är att sångnumren sällan för handlingen framåt och baletten blir bara avbrott som sänker tempot. Särskilt första akten är rejält seg, medan trycket och tempot ökar efter paus.
Anders Berglunds musik har tydlig dragning åt 1930- och 40-tal, men blir ändock litet anonym. Ett nummer som definitivt fastnar i minnet är duetten "Vill ni flyga bombplan med mig" mellan Petra Nielsen och Linus Wahlgren, med ”diskret” inblandning av Per Eggers.
”Stars” är inte den bästa av musikaler, men bra nog för en kvälls underhållning. Som i all sann humor finns där också ett mörkt stråk av allvar som ger den en dimension utöver det vanliga i en musikal.