Ted Gärdestad (1956–97) var noga med att musik och text skulle fungera tillsammans. Det gör också att hans låtar kan arrangeras till trivial trallpop lika väl som gospel och till tuff rock. Hans musik hade dessutom nästan alltid en speciell ton som gav den djup och tidlöshet. Visst går det att som Anders Butta Börjesson bygga musikalen ”Sol, vind och vatten” på Teds och hans bror Kenneths låtar. Där finns en hel rad av Teds mest populära hittar, som ”Jag vill ha en egen måne”, ”Sol, vind och vatten”, ”Satellit” blandade med många sällan eller aldrig spelade låtar. Det ger en litet djupare bild av Teds musikalitet.
Låt vara att musikalen är en mager historia med en stor portion musikalisk nostalgi. Ändå fungerar musik och text både som illustrationer och som integrerade delar i den okomplicerade storyn, som dock har litet oväntat djup, bara man ser efter ordentligt.
Handlingen är utstuderat enkel: prästsonen Henric (Tobias Gustafsson) sjunger i ett pojkband, The Islanders, och drömmer om större publik än den på hans hemö i skärgården. Henric lämnar kompisar och flickvän Angela (Hanna Hedlund) på ön för att göra showkarriär i Stockholm, där han möter den mondäna Helena (Lina Hedlund). Men det går illa. Han misslyckas, blir besviken på kändislivet och återvänder tilltufsad till ön.
Ensemblen är rutinerad i pop- och musikalsammanhang. Det gör att både sång och skådespelande sitter rätt bra, ändå blir första akten litet i segaste laget, rent av gäspig. I andra akten rockar det till sig med några riktigt bra shownummer.
Tobias Gustafsson i rollen som Henric sjunger bra och låt vara att han är litet tunn i sitt skådespelande, men han lyckas i alla fall ge ett liv åt sin scentörstande lantis. Rollen som grabben som inte klarar ytan och iskylan i showvärlden är inte helt endimensionell, utan påminner något litet om Peer Gynts karaktär och showkarrriär i John Neumeiers balettversion av Peer Gynt som nu går på Operan.
Systrarna Hedlund, Hanna och Lina, är vassa som Angela och Helena, till en början rivaler om Henric, men båda dumpar honom. Både Tina Leijonborg, som mamma prästen, och Micke Grahn, som den girigt slemmma kabaretstjärnan Silver, tar fram det allra mest publikknipande i sina roller, som ändå bara är platta parodier på karaktärer. Liv i föreställningen blir det med ” The Islanders”: Tobias Gustafsson, Lars Säfsund, Daniel Sjöberg och Linus Fagerström får popen att låta bra.
Kombinationen med Gärdestads låtar och en koreografi som är väl avpassad till text och musik gör att ”Sol, vind och vatten” trots svackorna egentligen är rätt underhållande. Nostalgi visst, men också charmig underhållning.

	Sthig Jonasson
The Islanders: Linus Fagerström, Daniel Sjöberg, Tobias Gustafsson, Lars Säfsund. Foto: www.palmklint.se.	Hanna Hedlund, Lina Hedlund. Foto : Mats Oscarsson