Sthig Jonasson

"Saul" Vadstena Akademien

Vadstena-Akademien inleder årets sommarspel med Georg Friedrich Händels oratorium ”Saul”, från 1739. Oratoriet är här utvecklat till en opera med skön musik kombinerad med en spännande handling i snabba svängar. Librettot är skrivet av Charles Jennens och hämtat från de två Samuelsböckerna i Gamla Testamentet. ”Saul” spelas på engelska i regi av Elisabeth Linton som har tagit fasta på ett tema som Händel ofta återkom till i operor och oratorier: makt korrumperar och korruptionen är, liksom ondskan, tidlös.
Historien berättar om den israeliske kungen Saul som drabbats av Guds vrede och hotas av den unge uppkomlingen David som profeten Samuel redan smort som israelernas nye kung. Spelet börjar när David just dödat filistéernas väldige och fruktansvärde krigare Goljat och storögd och litet bonnig kommer till Sauls hov där han blir vän med Sauls son Jonathan. Oratoriet slutar med att David tar över makten efter Sauls och Jonathans död i strid. Under Davids styre blir Israel en stormakt och själv har han utvecklats till en misstänksam despot.
Handlingen, den ändlösa kampen om makt, drivs framåt i växelspel mellan sångarna, orkestern och kören som ibland likt ninjakrigare krälar över scenen medan Ulrik Gads ljus- och videoprojektioner lägger ett raster över de medverkande som märkligt nog gör karaktärerna skarpare.
”Sauls” första scener utspelas i någon pseudobiblisk tid för att via utsökt klädprakt i spansk renässans, första världskrigets skyttegravar och 1930-talets fascism sluta i en osäker framtid. Just det upplägget är väl ett litet för ofta använt grepp när man försöker få ett verk att betyda något också för vår samtid. Ofta slutar försöket i branta övertolkningar – som här.
Sånginsatserna är överlag goda – det gäller både solister och kör. Mezzosopranen Matilda Paulsson sjunger rollen som David. Hon får utnyttja sitt stora konstnärliga register och sin starka scennärvaro till att trovärdigt gestalta Davids utveckling från en osäker ung man till en streber och hänsynslös maktspelare, men också hans ångest över de mord som befäster hans makt. Anton Eriksson sjunger titelrollen Saul med tung auktoritet, men nyanserna har en benägenhet att tona bort när Sauls galenskap bryter ut på allvar.
Maria Veretenina som den temperamentsfulla och ilsksinta kungadottern Merab gör dramats mest sammansatta och komplexa figur levande, medan Sauls yngsta dotter Michal faktiskt blir dubbelbottnad i Marianne Folkestad Aas tolkning. Martin Vanberge är spelets ende odelat sympatiske person som kungasonen Jonathan. Han vågar sätta sig upp mot sin far för vänskapen med David och hamnar då i riskabel onåd. Frida Jansson är också utmärkt i sin lilla, men viktiga roll, som sierskan. Hon ger Saul den sista bekräftelsen på att Gud har övergivit honom och det tippar Saul över vansinnets kant.
Det är en mycket sevärd uppsättning av Händels magnifika storverk som Vadstena-Akademien visar. Kanske den bästa föreställning någonsin av Vadstena-Akademien.