Elsa Beskows bilderböcker om Petter och Lotta och de ständigt lika beskäftiga tanterna Brun, Grön och Gredelin kan kännas som alltför vänligt tillrättalagda och beskäftiga moraliteter. Men i Dramatens familjeförställning, ”Petter och Lotta och Stora Landsvägen” , sprängs sagans ramar och man ser revorna i färgtanternas idyll. Här finns tydliga skillnader mellan teaterns tilltal till barnen och de vuxna. Det ger en oväntad dimension till berättelsen om de två föräldralösa barnen och deras förhållande till livet, både det gulligt harmlösa och det litet farliga.
Det handlar alltså om syskonen Petter (Hugo Emretsson) och Lotta (Julia Dufvenius) som av sin fostermor, Tvätt-Kristin (Kicki Bramberg), skickas iväg för att köpa ärtor(!) till steken. De lämnar den trygga skogsstigen och ger sig ut på stora landsvägen där de möter både vänliga och ovänliga trafikanter, som en berusad och ilsksint positivhalare och en runtnätt, men vänlig, lärka på rollerblades. De tas omhand av tre krinolinklädda och egensinniga tanter, som är den lilla stadens stöttepelare. Tant Brun (Thérèse Brunnander), Tant Grön (Camilla Larsson) och Tant Gredelin (Suzanne Dilber) lever ett mycket ospännande liv lyckligt omedvetna om världen utanför småstaden. Petter och Lotta assimileras snabbt och börjar i skola hos Farbror Blå (Peter Engman) som högljudd spelar upp den stora dramatiken i ”Kung Karl den unge hjälte…”. I Farbror Blås skola finns redan några alltför läraktiga ungar som idogt och samstämmigt, rabblar fåniga ramsor. De barnen (Josephine Alhanko, Mathias Lithner och Christopher Wollter) är värda ett eget uppror.
Upproret kommer. På Dramaten står nämligen inte tiden still som den brukar i sagor utan Petter och Lotta växer och några år har barnen fått nog av det trånga livet hos tanterna. Stora landsvägen lockar åter och där i fjärran finns andra världar att upptäcka och nya utmaningar att anta. Lotta är ivrig att komma iväg medan Petter är litet mer räddhågat försiktig, men Lotta drar honom med sig.
Medan barnen i publiken i interaktivitetens anda uppmanas att rimma till en litet okonventionell version av Hattstugan dyker det upp andra figurer ur Elsa Beskows sagor, t.ex. Olle på skidfärd, Gubben Rimfrost och en snorande Gumman Tö. Hotande nära några gånger är den ruskige Herr Ris (Filip Alexanderson) som kastar lystna blickar på barnen och dreglar vid minnet av hans tidigare så framgångsrika uppfostringsmetoder. Nu tas han bara fram för att prydas med påskfjädrar.
Författaren Lucas Svensson kostar på sig en litterär blinkning till Strindbergs idogt klistrande Kristin, här är det Tvätt-Kristin som ständigt tvättande stönar: "Jag tvättar, jag tvättar". Men till sist har också Tvätt-Kristin börjat utnyttja sin potential och har startat ett modern tvätteri och skiter högaktningsfullt i att hon råkat färga en kunds lakan röda.
I ” Petter och Lotta och Stora Landsvägen” är livet, bokstavligt talat, en saga och sagan liv. Sevärd för barn och vuxna – med eller utan barn.