När Felix blir utkastad av sin fru flyttar han tillfälligt in hos sin frånskilde kompis Oscar. Det skulle kanske ha fungerat om inte Felix varit en överpedantisk hypokondriker som ständigt städar, lagar mat och putsar stolsbenen( !) medan Oscar älskar röran i sin lägenhet och är så i total avsaknad av koll/ordningssinne att han blir förvånad när Felix hittar en dammsugare. Förutsättningen för komiken är att Oscar och Felix redan från början går varandra på nerverna eftersom ingen vill eller kan anpassa sig.
När Claes Månssons Felix möter Ulf Brunnbergs Oscar i Neil Simons komedi från 1960-talet ”Omaka par” borde det slå gnistor om scenen. Det gör det inte. Tiden har gått långt, långt förbi ”Omaka par”. Vem är idag förvånad över män i köket och med dammsugaren i högsta hugg?
Pokergänget som samlas varje vecka i Oscars lägenhet är närmast ett under av töntighet och illa spel – både kort- och teater. Konstigt, med sådana skådespelare.
I andra akten när Oscars och Felix bjudit in två ärtiga spanska systrar (Petra Nielsen och Birgitte Söndergaard) från våningen över blir pinsamheterna än mer tydliga. Från att ha varit komedi förvandlas föreställningen nu till buskis när svenska och spanska skall paras ihop   ( inte bara verbalt utan också mer direkt, tror Oscar).
Petra Nielsen och Brigitte Söndergaard tar ut så mycket som möjligt av sina roller. Men ändå: Att Petra Nielsen satts att spela en fjompig biroll är ett makalöst missbruk av vår främsta musikalartist.
Inte ens rutinerade fars- och komediaktörer som Brunnberg och Månsson kan rädda en pjäs som för länge sedan passerat sitt bäst-före-datum . Det hade inte varit fel att låta ”Omaka par” vila i frid.