När den folkkäre fotbollsspelaren Karl Lennart ”Nacka” Skoglund avlider utfattig, den 8 juli 1975, endast 45 år gammal, på sitt älskade Söder ändades en både lycklig och sorglig historia. ”Nacka” var ett bollgeni som förvandlade bollspelet till en livsfilosofi som var större än livet självt. Han älskade att spela och blev väl aldrig förgrämd som några andra fotbollsstjärnor blev när de lämnade rampljuset. Men han var för snäll och blev utnyttjad av skumma figurer i fotbollsvärldens nedre regioner.
Nackas liv spelas nu på Nya Casino i Stockholm i ” Artisten – Nacka Skoglund Story” . Det är en trevlig och opretentiös föreställning som den flitige Ulf Larsson åstadkommit. I korta scener följer han Nacka från hemmet på Söder på 1930-talet via spel i Hammarby, AIK och landslaget, med VM-silvret 1958 som höjdpunkt, till proffslivet i Italien 1950–63: Inter, Sampdoria och slutet i Palermo på Sicilien. Därefter återkomsten till Hammarby 1964 och däremellan kärlekshistorien med Nicci och en risig landsortsturné där han klackade ner tvåkronor i bröstfickan på (Örnsro, vill jag mig minnas). Då var utförsbacken redan brant. "Vi kommer tillbaka" sjöng Nacka, men hans tid rann snabbt ut och de sista matcherna spelade han Kärrtorps IK och Länkarnas fotbollsklubb.
Tillsammans med spelscenerna visas också filmbilder, av tveksam kvalitet, på en duk bredvid scenen. Där får man se Nackas storhet med eleganta dribblingar och snabba mål, men bilderna avslöjar också att läktarna var långt ifrån fyllda på en del matcher i Italien.
Daniel Sjöberg gör Nacka som alltid lika nyfiken på livet. Regina Lund vinner en arbetsseger både som skyddande, orolig och förstående mamma och som Nicci, som älskade den charmige slarvern så länge det gick – och kanske litet längre än så. Parhästarna Bert-Åke Varg och Ulf Larsson gör sina blandade roller som portvakt, far, impressario, tvivelaktig journalist etc. med sedvanlig rutinerad entusiasm. Emil Nilsson har också en dubbelroll – som Nacka som barn och som lillebror Karl-Evert.