Musikalen ”The Sound of Music” som nu spelas på Göta Lejon i Stockholm är den ultraromantiska och delvis sanna historia om Maria som lämnar klostret för att bli privatlärare åt kapten Georg von Trapps sju barn. Historien utspelas i Österrike mot slutet av 1930-talet när Nazityskland aggressivt hotar med ”Anschluss” som kom 1938. Då insåg många vad som skulle hända och drog. Till dem hörde kapten Georg von Trapp med familj som flydde till Schweiz och därefter vidare till USA där den sjungande familjen skapade sig en framtid. Idag är familjen etablerad med hotell och skidanläggning i Vermont, USA.
Richard Rodgers och Oscar Hammerstein skrev en musikal baserad på Maria von Trapps memoarer. Den hade premiär 1959 och världen fick en rad eviga sånger och Julie Andrews blev alla Mariors Maria i filmen som kom 1965 med Christopher Plummer som den bistre kaptenen. Filmen har sedan satt standarden för scenversionerna av musikalen.
På Göta Lejon är det Pernilla Wahlgren och Tommy Nilsson I huvudrollerna och en grupp barn som har en smittande entusiasm och scenglädje.
Pernilla Wahlgren gör Maria med frenetisk energi och en naiv charm, men hon utvecklas inte med historien. Hon förblir oföränderligt käck och skuttig föreställningen igenom. Tommy Nilsson är u-båtskapten Georg von Trapp som drillar sina barn med visselpipa, som om de vore besättningen på en u-båt. Han sjunger bra, men agerar stelt och livlöst. Fast det är klart han skall ju vara en humorlös, frostig tråkmåns och det lyckas han utmärkt med. I levande livet – och inte på en musikalscen – vore Marias och Georgs kärlek omöjlig. Här finns ingen spänning och inga ljuva vibbar, men de sjunger bra tillsammans.
Malena Lazlo utmärker sig som den iskalla och snobbiga baronessan von Schröder som är ute efter kaptenen. Birollerna är välbesatta med Johan Wahlström som den sarkastiske snyltaren Max, Fillie Lyckow är lyckad som kaptenens lätt ironiska, men varmhjärtade, hushållerska och Gert Fylkings stapplige butler verkar alltid förbryllad över vad som sker. I klostret, som Maria lämnat, finns en rad skönsjungande nunnor med den kraftfulla mezzosopranen Margarethe Dahlman som njutbar abbedissa. Av barnen von Trapp imponerar särskilt Ulrika Liljeroth som tonårsdottern Liesel, som är på väg att bli vuxen och upptäcka kärleken.
Regissören Staffan Götestam har gjort en konventionellt trevlig och rätt ytlig feelgood-musikal där svärtan nästan helt försvunnit. På plussidan kan läggas en elegant scenografi av Mats Jacobsson, Lars-Åke Wilhelmssons kläddesign med tydlig 1930-talskänsla och Denise Holland Bethkes snygga koreografi.
Men ändå – det är en svag uppsättning av ”The Sound of Music” som inte griper tag.