Birgitta Egerbladh har med föreställningen ”Mitt hjärta brister” tagit ett nytt steg i dansteaterns utveckling. Här undersöker hon vardagens rätt triviala händelser och känslor och sätter in dem i operans värld. Många kända operascener får en överraskande laddning av att hamna i vardagliga miljöer: kök, tvättstuga och badrum.
Egerbladh blandar delar ur operor av Purcell, Puccini, Rossini, Mozart, Verdi, Monteverdi med flera till en slags revy där arior och ouvertyrer följer efter varandra utan att det finns någon egentlig handling och inte specifika roller som kopplar samman de olika verken. Det blir mer som en operanummerrevy än dansteateropera. Men oftast är det både träffande och underhållande och litet spännande eftersom föreställningen kan börja och sluta när som helst.
Scenen är som nästan alltid på Folkoperan tudelad – på det övre podiet sitter orkestern som under Kerstin Nerbes energiska ledning tar väl vara på musikens variationer, på den nedre delen är spelplanen. När ridån går upp till ouvertyren av Tjajkovskijs ”Eugen Onegin” kikar publiken in i ett omklädningsrum där ensemblen – sex sångare och tre dansare – väntar på att föreställningen skall börja, de pratar, dricker kaffe, läser tidningen eller stretchar. Därefter följer unison sång.
Musikaliskt är det litet ojämnt, men Olle Persson är förfärligt underhållande som misslyckad Don Juan när han försöker charma ensemblens totalt ointresserade damer med katalogarian ur ”Don Giovanni”. En av damerna påpekar kallt att han på en vecka i Spanien omöjligen kunde hinna med att förföra 1 003 kvinnor, dessutom sjungs katalogarian inte alls av Don Juan utan av hans tjänare Leporello. Annat minnesvärt är när Miriam Treichl får ”Pace, pace” ur Verdis ”Ödets makt” att skimra magiskt liksom när Ulric Björklund släpper loss häftiga känslor i ”Sången till livet” ur ”Tosca”.
Dansarna, Bernard Cauchard, Francoise Joyce och Elisabeth Karlsson, är litet tillbakahållna, men ger nödvändig stadga åt föreställningen och ibland sjunger de. Bra är Francoise Joyce i Jacques Brels kända ”Ne me quitte pas”, liksom Elisabet Karlsson som borstar tänderna och gurglar sig till Mozart.
”Mitt hjärta brister” är som gjord för dem som inte tror sig ha förstått, eller gillat opera. Ett besök på Folkoperan kan ändra på mycket.