Shirley MacLaine är intressant som skådespelare, författare, politisk lobbyist och underhållare med intellektuell framtoning. I filmer har hon spelat huvudroller i bl.a. ”Ungkarlslyan” och ”Irma la Douce” och hon har medverkat i massor av shower. Senaste gången jag såg henne var på Broadway i juli 1976 i en med rätta kritikerrosad och publikt framgångsrik show.
Nu finns Shirley MacLaine som en blek kopia på Nalen i Mia Poppes version. På ungefär en timme klarar Mia av att följa Shirley från barndomen i Richmond, Virginia, till New York där hon hade några strävsamma år i New York med ströjobb som dansare. Hon upptäcktes av en slum av Alfred Hitchcock 1954 och fick huvudrollen i The Trouble with Harry (Ugglor i mossen) och sedan rullade det på med framgångar.
Men showen håller inte måttet. Det är svårt att gestalta en annan artist och här lyckas det dessvärre inte särskilt bra. Mia sjunger inte oävet om än litet för snällt för att kunna tolka MacLaine eller ens ge en aning om den frenesi och den utstrålning som MacLaine utvecklar på scenen. Det blir alltför utslätat och lagom, men det går inte att enbart vara kritisk till showen. Mia Poppe är en rutinerad och säker artist som på sitt sätt gör sina tolkningar rättvisa och hon rör sig lätt och hemvant på scenen. Låt vara att hon inte är Shirley MacLaine – men hur många är det? En!
Mia ledsagades av en musiktrio och av två dansare som borde vara ett föredöme för unga flickor. Dels kunde de dansa dels också showa och det utan att vara trådsmala anorektiker.