SödertäljeOperan firar i dagarna 25-årsjubileum med en stor uppsättning av Arrigo Boitos, alltför sällan spelade, opera ”Mefistofeles” som bygger på Goethes drama ”Faust”. Den är ett sorgespel om Faust som ingår avtal med djävulen om framgång i livet i utbyte mot själen. Faust speglar vår samtids rastlöshet och planlösa rotlöshet och spelet om hans själ blir ett allmängiltigt frälsningsdrama. En skoningslös sammanfattning av livets villkor.
I SödertäljeOperans uppsättning har ”Mefistofeles” fått underrubriken ”Requiem över förlorade minnen”. Regissören Märit Bergvall har förlagt handlingen till en krigskyrkogård efter första världskriget Faust står alldeles tyst och stilla framför en rad kors och låter Mefistofeles mana fram hans förträngda minnesbilder. Faust ser tillbaka på sitt liv och minns alla döda.
Anders Annerholm är en högspänd Faust som längtar efter att spränga alla gränser men hans själs tomhet får honom att gå under – eller räddar honom från den eviga förbannelsen. Han vill vara det gudomliga och den som hjälper honom att övervinna det mänskliga är ironiskt, men passande, nog Mefistofeles. Han som vill ont men verkar gott. Mefisto, som bara är en underordnad tjänare hos Satan blir i Kosma Ranuer tolkning en magiker och fingerfärdig hjärtlös taskspelare. Eftersom Mefisto saknar insikt i den sida av människor naturen som inte vetter åt egoism och låg sinnlighet går han också miste om Fausts själ.
Pauline Pfeiffers oskuldsfulla Margareta, den 14-åring som Faust faller för, är renheten personifierad. Faust förför och överger henne när hon behöver honom som mest. Paulina Pfeiffer har en vacker och nyansrik sopran när hon sörjer det barn hon dödat och de liv hon förspillt.
”Mefistofeles” är till stora delar en köropera med tydliga impulser från Wagners stora operor och drag av oratorium. Det passar mycket väl till SödertäljeOperans fokusering på kören.
Musikaliskt är det en ganska ojämn och inte helt lyckad ”Mefistofeles” där dramaturgin blir otydlig och rent av plottrig. Dessutom har sångarna ibland svårt att få textningen att fungera i Södra teaterns litet torra akustik.
Må vara att SödertäljeOperan inte når en fullkomnad konstnärlig framgång med ”Mefistofeles” men den höga ambitionen måste i alla fall räknas dem till godo.

	Sthig Jonasson
Kosma Ranuer (Mefistofeles)
Anders Annerholm (Faust) och Kosma Ranuer (Mefistofeles)