|
|
|
Scen:
Operan
Opera: Fallet Makropoulos
Musik och text: Leos Janácek (efter en pjäs Karel Capek)
Översättning: Herbert Sandberg och Göran Gentele
Regi: Knut Hendriksen
Scenografi och kostym: Isabella Bywater
Dirigent: Leif Segerstam
Sångare: Gitta-Maria Sjöberg, Göran Eliasson, Ulrik
Qvale, Elin Carlsson, Per-Arne Wahlgren, Klas Hedlund, Tord Wallström,
Magnus Kyhle, Jens Malmkvist, Anita Soldh
Herrar ur Operans kör, Hovkapellet
|
Leos Janáceks
opera "Fallet Makropoulos", från 1926, handlar
ytterst om liv, död och om det eviga livets meningslöshet.
”Fallet Makropoulos” som tidigare spelats på Operan
under titeln ”Testamentet”, bygger på en pjäs av
Karel Capek. Den utspelas i Prag i början av 1920-talet, men upprinnelsen
är i slutet av 1500-talet då kejsaren Rudolf II i Prag hyr
in en alkemist som skall brygga ett elixir som skall ge kejsaren evigt
liv. För att vara säker på att inte bli förgiftad
tvingar kejsaren alkemisten att pröva drycken på sin egen dotter.
Kejsaren dör utan att ha provat drogen, men hon överlever och
när operan börjar kallar hon sig Emilia Marty och är en
firad operasångerska. Hon är i Prag för att återfinna
formeln till elixiret. Hon har – utan att skriva en kopia –
lånat ut receptet, men är nu i behov av att få förnya
odödlighetskuren. Emilia Marty må vara 337 år, men hur
skoj är det?
Intrigen kompliceras av ett förkommet testamente som är centralt
för den märkliga arvstvist hon hamnar mitt i. I hundra år
har en arvsprocess pågått mellan familjerna Prus och Gregor.
Emilia Marty, som visar sig ha haft många namn och älskare,
har lösningen på arvstvisten. Testamentet hittas och där
finns också ett kuvert med grekisk text. Det är för detta
brev Emilia kommit. Det innehåller den formel som hållit henne
vid liv hittills och som hon nu är i trängande behov av.
Gitta-Maria Sjöberg gör Emilia Marty till en cyniker med en
outsäglig leda vid det eviga livet och med en isande kyla i en stor
ödslig ensamhet. Hon har en förödande dragningskraft på
människor som kommer i hennes väg och hon skyr inga medel för
att nå sitt mål. Men Emilia blir inte tillräckligt intressant,
trots att hon är en av de mest spännande kvinnorollerna i operalitteraturen.
Och trots att Gitta-Maria Sjöberg har sånglig kapacitet som
räcker långt, scenisk närvaro och ett bra skådespeleri
så finns inte det bråddjup som behövs för att göra
rollen farlig.
Av övriga sångare minns man Göran Eliassons Albert Gregor,
den ena parten i arvstvisten, och Klas Hedlund som Janek Prus sonen till
Gregors motpart och den som råkar mest illa ut i olycklig och kränkt
kärlek till Emilia. Även Tord Wallström som advokaten Kolenatý
ger ett trovärdigt porträtt av de enda som egentligen tjänat
på affären – advokaterna som skött den långdragna
processen.
Elin Carlsson gör Krista, en ung sångerska på väg
mot världens operascener och som beundrar Emilia Marty, men när
hon får möjlighet att själv få kontroll över
drogen så väljer hon att bränna formeln. Elin Carlsson
är elev vid operahögskolan och visar i den här rollen en
anmärkningsvärd mognad både i sång och spel.
Scenografin bildar en rad slutna miljöer dit inte yttervärlden
någonsin släpps in, vare sig det gäller ett advokatkontor
med höga dammiga arkivhyllor eller en hotellsvit. När Emilia
till slut avstår från livselixiret och går in i den
stora sömnen glider hon bort – som in i ett kylrum i ett bårhus,
eller om det är i ett arkivskåp där hon läggs till
handlingarna som ett avslutat fall.
Originellt med "Fallet Makropoulos" är att operan knappast
innehåller några arior vilket snabbar upp berättandet
och lämnar få tillfällen till andhämtning. Till det
bidrar också Leif Segerstams pådrivande dirigering av hovkapellet.
Operan sjungs på svenska i en ovanligt spänstig översättning
för att vara gjord på 1960-talet, dessutom används textmaskinen
vilket gör den märkliga intrigen litet mer genomskinlig.
| |
Sthig
Jonasson |
 |
|
| Gitta-Maria
Sjöberg. |
| |
©
Sthig Jonasson
Foto:Mats Bäcker |
|