Guiseppe Verdis operathriller "Macbeth", som nu spelas på Malmöoperan, bygger på Shakespeares brutala skildring av makthunger som har giltighet in i vår tid. Engelsmannen Matthew Richardson låter dramat utspelas i en otydlig nutid med politisk och social oro. Här är soldaterna klädda i kamouflageoveraller och moderna fallskärmsjägare kommer för slutstriden medan den moderna krigföringens offer staplas i svarta liksäckar.
Så här är det: Macbeth är en framgångsrik fältherre för skotske kung Duncans styrkor. Han är en trogen krigare, men när han spås blir kung väcks ett omåttligt maktbegär i honom. Med en blandning av sex och lockande driver hans hustru honom att mörda kung Duncan och att själv ta kronan. Efter kungamordet tar ondskan Macbeths själ i besittning och han begår en rad nya grymma brott. Lady Macbeth är pådrivande och målmedvetet ond, men deras gemensamma skuld binder dem inte samman utan skiljer dem. De går var sin väg mot undergången: Lady Macbeth mot självmord och Macbeth går under i svarta samvetskval långt innan han möter döden på slagfältet.
När det gäller sånginsatserna finns ingen anledning till allvarligare kritik Bengt Krantz gör en bra tolkning av Macbeth som vacklar på den tunna gränsen mellan styrka och svaghet, mellan ärelystnad och mänsklighet. I en eskalerande spiral med allt fler brott försöker han befästa sin makt, men han vittrar sönder av skuldkänslor och av maktens tyngd. Med skickligt skådespelande och utomordentlig sång gör den italienska sopranen Simona Zambruno Lady Macbeth till dramats huvudperson som går mot galenskap och slutligen går över gränsen. Otto Maidis gör Banquo till tragedins ljusaste gestalt medan Jonas Duráns Macduff, som till slut röjer undan tyrannen för gott, blir en tvivelaktig maktspelare som laddar sin stora aria i sista akten med mycken och stor känslosamhet.
Annars har uppsättningen några svårmotiverade infall, som t.ex. att göra körens damer till häxor. Häxornas dubiösa spådom om Macbeth om blivande kung blir inte mindre bisarr av att de är sminkade som påskkärringar. Trots att man kan vara tveksam till en del inslag i "Macbeth" på Malmöoperan är det en sevärd uppsättning som frilägger grunderna i vår egen tids maktspel.