|
|
| Sammanfattning av mängden kulturarrangemang till Linnés ära |
Uppsala fick en fantastisk Linnévecka som kulminerade i firandet av Linnés födelsedag den 23 maj. Då såväl det svenskakungaparet som det japanska kejsarparet besökte Uppsala.
Men egentligen började det med Upsala stadsteater där Stefan Böhm tog avsked som teaterchef med att sätta upp "Undran inför naturen" med Mikaela Ramel och vokalensemblen Vibafemba. De spelade och sjöng upp både underhållande och tänkvärda texter av bl.a. Lasse Eriksson, Elsie Johansson, Povel Ramel, Owe Thörnqvist m fl
Här är Carl von Linné huvudperson, om än sällan personligen på scenen. Men desto mer av naturens hämnd och stormar som spelas upp på gigantiska videmonitorer. Här finns lustfylld poesi lika väl som olust.
Härnäst kom tidigare uppsalaskådespelaren Åke Lundqvist till Upsala stadsteater och spelade upp Linnés text ”Om sättet att tillhopa gå” med musikaliska illustrationer av Rigmor Bådal. Där förklarar Linné – mycket instruktivt – hur det förhåller sig med Guds skapelse och erotiken. För övrigt kan man se minst fyra olika föreställningar, från Norrland till Skåne, av just den här Linnétexten.
Sex slutar aldrig att fascinera och locka människan.
Nästa arrangemang var "Blomsteruret", en musiksaga om Linné och naturen, i Linnéträdgårdens orangeri. Det var en föreställning signerad ako (Anna-Karin Nytell Oldeberg). Hon är ju både en drivande kulturentreprenör och god sångerska som väl tar till vara sin musikalitet. Manus och regi av Eva-Lisa Oldeberg och föreställningen var barnrik. Det var f.ö. den föreställning som också visades i Parksnäckan för barnen i den blomsterparad som arrangerades den 23 maj.
Själva Linnéveckan inleddes annars i universitetets aula där Allmänna sången traditionsenligt hade sin vårkonsert: ”Allmänna sången möter Linné”. Där uruppfördes Ulf Johansson Werres komposition ”Dalaresan” med musiksatta Linnétexter för kör, stråkorkester, jazzband och solister. Utöver sångsolisterna Hannah Nilsson och Kirsten Nilsson visade också Werre upp sig med solo på både dragbasun och piano.
Sällan har väl ett av Kulturnämndens stora stipendier gett så gott resultat som det till Johansson Werre.
På Vaksala torg satte SU-EN den Japaninspirerade föreställningen ”Nytt Liv”. Den uppförs i gränslandet mellan dans och performance där kontrasterna mellan föreställningens olika delar är branta och inte alltid helt genomskinliga där Linnés texter beledsagades av musik av Tjajkovskij och Grieg liksom av musik på det traditionella japanska instrumentet shakuhachi av Gunnar Jinmei Linder. Problemet var att rörelserna i de stora ensemblerna var spretiga och inte ofta samordnade. Dessutom gjorde barnkör och överväldigande blomsterinstallation att det blev liksom för mycket av allting.
Veckan avslutades i Botaniska trädgården där den flitige Ulf Johansson Werre uruppförde ännu ett verk, den här gången ”Botan brass and fireworks”. Johansson Werre stod på ett podium nedanför Linneanum och dirigerade med självlysande stavar som påminde om Darth Waders ljussvärd, på trappan stod hundratalet musikanter och bakom ryggen hade han ett blixtrande fyrverkeri.
Det blev en sen kvällskonsert som både hade sina poänger och sina missar. Fascinerande var att fyrverkeriets rytm gick så väl ihop med musikens rytm med den traditionella brassmusikens influenser av storbandsjazz och marsch. Värre var väl att när det knallade som mest dränktes musiken i svischande knatter på hög höjd.
Se där ännu ett lyckat Linnéevent.
|