I Anton Tjechovs pjäser finns ofta ett vemodigt, stilla, händelsefattigt ryskt lantliv – som i ”Körsbärsträdgården”, ”Måsen” eller ”Tre systrar”. Men när Anne Kulle i sommar spelar monologen ”Om tobakens skadlighet” och enaktaren ”Björnen” är det en komisk sida av Tjechovs författarskap hon visar upp.
Föreställningen börjar med att Ivan Ivanovitij Njuchin (Jens Ohlin) kommer kånkande på ett alltför tungt bord som han placerar mitt framför publiken och berättar att eftersom pjäsen av tekniska orsaker blivit något försenad har han blivit ombedd att hålla ett populärvetenskapligt föredrag ”Om tobakens skadlighet”. Ivans stora engagemang för ämnet bryts snart i retorikens kollaps när Ivan lämnar ämnet och kommer in på sitt tvetydiga förhållande till hustrun som med järnhand driver en skola för unga flickor. Jens Ohlin gör en skicklig glidning från Ivans komiska och löjliga uppenbarelse, med för korta byxben och en mage som inte håller sig innanför rocken, till en återhållen bitterhet som gör Ivan till en djupt tragisk figur.
”Björnen” utspelas under en dag på ett gods, någonstans på den händelselösa ryska landsbygden som visar sig inte vara så händelselös när Grigori Smirnov (Jens Ohlin) kommer till den unga, elegant sorgklädda, änkan Elena Popova (Linda Kulle) för att inkassera en skuld. Smirnov är redan på ett uselt humör efter att ha framgångslöst besökt andra kreditorer och han måste ha pengar för att lösa sina egna växlar dagen därpå. Dessvärre har inte heller Elena Popova några pengar – i varje fall inte i dag. Popova som sörjer sin vidlyftige make djupt har beslutat sig för att fortsätta med det resten av livet, om det nu inte var för den där högljudde vettvillingen som vägrar lämna godset förrän han fått sina tolvhundra rubel. Han sätter sig helt enkelt ner och väntar och blir mycket ilsken när Popovas sällskapsdam Olga (Anne Kulle) försöker få honom att gå. Om möjligt ännu ilsknare blir Grigori när stolen han sitter på rasar sönder och han gång på gång sparkar till de krocketbågar som står utspridda på gräsmattan. Allt som gått galet för Grigori är givetvis Elenas fel, när han plötsligt ser henne.
Pjäsen är fylld av överraskande och välspelade detaljer när det vakuum där Elena och Grigori möts visar sig vara en gemensam längtan efter något som Grigori identifierar som kärlek.
De två korta enaktarna är med enkel scenografi (ett bord, två stolar och ett krocketspel) lätt flyttbara och spelas den 31 juli och 1 augusti på Post och tullhuset, Eckerö. Speltid: 1 tim. 40 min.