Efter fjolårets framgångsrika satirfars ”Två bröder emellan” har Krister Claesson åter hälsat på hos bröderna Nilsson med uppföljaren ”Två ägg i högklackat!” som spelas på Vallarnas vackert belägna friluftsteater i Falkenberg. Nu har bröderna Gustav och Ingmar (Lars Väringer och Stefan Gerhardsson) blivit svårt oense och delat upp verksamheten så att Gustav har hand om verkstaden och reparerar motorsågar medan Ingmar försöker driva konferensanläggningen ”Glädjegården”.
Ingmar har anställt den oduglige hantverkaren Lufsen (Jojje Jönsson) (den sämste snickaren norr om Australien) som underhållare med en ny – ännu icke helt intrimmad – discoshow o ch den energiska invandrartjejen Virena (Jeanette Capocci), som ordnar med egna lyckade konferenser. Nu är det lördag och Ingmar och Lufsen jobbar (nåja) med att få snurr det senaste projektet en singelfestival, men p insamt nog har bara två personer anmält sig till evenemanget – Monica och Bengt (Anna Carlsson och Per Andersson) som utger sig för att vara mor och son . För att öka antalet singlar klär Ingmar och Lufsen ut sig till kvinnor och resultatet blir helt vad publiken förväntar sig när den kvinnomisstrogne Gustav, som på lördagskvällen sliter med en ovillig motorsåg, blir involverad – och det inte helt ovilligt.
Redan förra året lades huvudrollernas karaktärer fast och Stefan Gerhardsons Ingmar är lika virrigt optimistisk som förra året. Men han är också utmärkt som den överviktiga singeln Svea-Ulla   Lika statisk är Lars Väringers Gustav, den äldre brodern, som har svårt att få till det med kvinnor och inte är han särskilt bra på motorsågar heller.
Mycket bygger givetvis på Jojje Jönssons säkerhet att lyhört spela på publikens reaktioner och osvikliga förmåga att plocka fram de komiska poänger som finns i den här historien. Men ändå känns det som om Lufsen är på väg att marginaliseras.
Anna Carlssons Monica (modern eller hustrun) verkar mest normal av alla, om det nu är normalt att önska sig en singelfestival i bröllopsdagspresent. Per Andersson som Bengt visar upp en frenetisk aktivitet och i ett nummer rusar han runt i så vansinnigt tempo att Virenas fråga: ”Är det du som är Duracellkaninen?” är helt befogad.
Det är Jeanette Capoccis Virena som med sin energi och en märklig användning av svenska språket är föreställningens stora behållning. Capocci har överhuvud en utstrålning som väl matchar Jojje Jönsson och som får de andra på scenen att blekna.  
Annars är det Claes Månsson som ger stadga åt ”Två ägg i högklackat!” Månsson spelar en artig och tålmodig pensionär som väntar på lunch, men i stället blir indragen i alla missförstånd. Han visar med små och litet avmätta gester hur en subtilare form av buskis kan spelas.
"Två ägg i högklackat!" är väl inte det bästa som Krister Claesson skrivit men är en habil fars av den typ han själv karaktäriserar som ”Rock-and-roll-fars” – utan rock and roll. Det här är traditionell buskis utan djupsinnigheter och fjolårets lovande försök till samhällssatir i farsens form känns långt borta.
När Krister Claesson satte upp andra delen av Jäkelskapstrilogin var han tveksam: Farser borde nog inte ha fortsättningar. Den gången gick det vägen – inte minst för en lysande Jojje Jönsson och en rivig Siw Carlsson – men bröderna Nilsson kanske inte skulle ha återuppstått.
Men ändå på Vallarnas friluftsteater bjuds opretentiös sommarunderhållning.