”Schlagertanterna” Elisabeth Andreassen, Kikki Danielsson och Lotta Engberg (vaddå, ”tanter”?) har 22 melodifestivaler, fem miljoner sålda skivor, massor med guldskivor och svensktoppshittar bakom sig. De har decennier av rutin från folkparker, krogshower och TV och Lotta Engberg har varit programledare för några lättglömda program i TV.
Det är alltså ett riktigt evenemang när nu Kikki, Bettan och Lotta, intar Stockholm. I stort sett är det samma krogshow de redan haft succé med Göteborg.
Med synbarlig förtjusning bjuder de på ett brett program med schlager, country, någon visa av Evert Taube och framför allt en lång rad gamla hitlåtar i högt tempo och (nästan) alla i publiken kan och vill tralla med och dessutom klappa händerna till musiken – gärna i otakt.
Innan showen kom igång ordentligt fick publiken se en kort filmsnutt där de tre underhållningsprofilerna Bert Karlsson, Lasse Holm och Torgny Söderberg dansade ballongdansen – med varierande framgång.
Några gånger lämnar Kikki, Bettan och Lotta sin invanda schlagervärld och visar upp andra sidor av sina obestridliga talanger: Elisabeth sjunger Nattens drottnings aria ur första akten av Mozarts ”Trollflöjten” (jo, det är sant) och gör det med sånglig och komisk bravur, Lotta spelar en lightversion av ”Für Elise” med en blinkning mot publiken och Kikki joddlar och får dessutom publiken att joddla med(!). ”Ni joddlar bättre än publiken i Göteborg”, sade någon snällt.
Som flitigt avbildade och omnämnda i kändispressen driver Kikki, Bettan och Lotta hejdlöst och roligt med sig själva, sin image och sina märkliga framträdanden i raffset och bekymmer med äkta och oäkta män. Ibland blev det väl för mycket av gulligt jolmande med hur goda vänner de är och hur mycket de gillar att stå på scenen med kompisarna. Det syns att de gillar varandra.
Cirkus är inte någon krogscen, utan här finns en riktig musikalscen med allt vad det innebär av stora utrymen och möjligheter för stor och påkostad scenografi. Ingemar Wiberg har tagit väl tillvara möjligheterna. Orkestern, som sitter på scenen, har några egna nummer som stannar i minnet, bl.a. ”Dueling Banjos” ur filmen ”Den sista färden”. Lägg så till att Roger Lybeck och Jan Åström har smarta lösningar som gör att de fyra dansarna kan ta ut svängarna ordentligt för att stödja och backa upp stjärnorna.
Före premiären på Cirkus skrevs det mycket om diverse fysiska krämpor som armbrott och magsjukdom, men av det märks inte mycket. Synligt är att Kiki har armen i mitella och följaktligen inte kan spela dragspel och dansen blir kanske litet lugnare, men sången är det inget fel på.
Ingen kan undgå att se att Kikki, Bettan och Lotta är hårt arbetande genommusikaliska artister som älskar sin publik. Showen är en två timmars bred och lättsam underhållning som har alla förutsättningar att bli en succé.