Sthig Jonasson
Kaos i folkparken
 
 

Kaos i Eva Rydbergs folkpark

Scen: Fredriksdalsteatern, Helsingborg
Fars: Kaos i folkparken
Manus: Adde Malmberg, Johan Schildt, Robert Sjöblom
Regi: Jan Hertz
Scenografi: Ingemar Wiberg
Kostym: Marianne Lunderquist
Koreografi: Karl Dyall
Musik: Margareta Nilsson
Medverkande: Björn Gustafson, Eva Rydberg, Ewa Roos, Johannes Brost, Mi Ridell, Birgitta Johansson, Isidor Torkar, Andreas Andersson, m.fl.

Fredriksdalsteatern i Helsingborg, har haft Eva Rydberg som chef i tio år nu. De första åren var väl arvet efter Nils Poppes långa och lysande era tungt, men sedan flera år har hon satt sin egen prägel på teatern med ett eget recept på hur framgångsrik sommarteater skall spelas.
Årets föreställning, ”Kaos i folkparken”, utspelas någon gång i början av 1960-talet, då artister av olika lyskraft reste runt i de svenska folkparkerna i en aldrig sinande ström.
Intrigen är enkel: Den lilla privata folkparken utanför Helsingborg där Börje (Björn Gustafson) är chef och ägare har problem med ekonomin. Och värre blir det när en konsult i nöjesbranschen (Mi Ridell) dyker upp med sin mindre begåvade bror (Johannes Brost) i släptåg. Hennes uppdrag är inte att rädda parken utan tvärtom, se till att den går åt pipan så ett hotell med golfbana kan byggas på området.
I parken jobbar också tvillingsystrarna Herta och Berta (Eva Rydberg och Ewa Roos) och den unga Eva Rydberg (Birgitta Johansson) som hela tiden vill uppträda med en sång om en bofink.
Parkens räddning skall bli ett uppträdande av den brittiska popgruppen The Beatles, som konsulten lömskt påstår sig ha engagerat. Det var nu inte så egendomligt att Börje trodde att Beatles skulle komma till den lilla parken på vischan. Till folkparkerna runt om i landet kom den tidens alla stora artister. Inte bara de svenska utan här kunde man möta de internationella stjärnorna och känna en fläkt från stora världen. Så varför inte The Beatles?
Givetvis blir Börje lurad, men det ordnar sig i alla fall – och parken är räddad.
Den fånigt tunna och förutsebara intrigen fungerar som fond till en ohejdad nostalgisk musikresa i 1960-talet med en rad goda dans- och sångnummer av en ung och entusiastisk ensemble till Karl Dyalls koreografi. Därutöver bygger föreställningen på det vältajmade, samspelet mellan Eva Rydberg och Ewa Roos. Isidor Torkar gör en liten, men sevärd, dubbelroll som den slemmige ”bankkamreren” och parkens vakt som strör dåliga vitsar och rim omkring sig. Värre är det för Mi Ridell, som fått den hopplösa uppgiften som styckets skurk och Björn Gustafson som verkar rätt oinspirerad och mest går på rutin i rollen som Börje. Inte heller Birgitta Johansson är övertygande som den unga ”Eva Rydberg” med ”Den närsynta bofinken Knut” som paradnummer. Det blir ändå fyndigt lyckat när Eva sjunger den själv med ryggen åt publiken medan Birgitta mimar till.
Men lappri. Det är ju ett sommarspektakel och ”Kaos i folkparken” är en kvälls lättsam underhållning som lever på Eva Rydbergs och Ewa Roos komiska manér.

  Sthig Jonasson
   
 
  © Sthig Jonasson
Foto:


 
   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info