| |
| Kaos i Eva Rydbergs
folkpark |
| Scen:
Fredriksdalsteatern, Helsingborg
Fars: Kaos i folkparken
Manus: Adde Malmberg, Johan Schildt, Robert Sjöblom
Regi: Jan Hertz
Scenografi: Ingemar Wiberg
Kostym: Marianne Lunderquist
Koreografi: Karl Dyall
Musik: Margareta Nilsson
Medverkande: Björn Gustafson, Eva Rydberg, Ewa Roos, Johannes
Brost, Mi Ridell, Birgitta Johansson, Isidor Torkar, Andreas Andersson,
m.fl. |
Fredriksdalsteatern
i Helsingborg, har haft Eva Rydberg som chef i tio år nu. De första
åren var väl arvet efter Nils Poppes långa och lysande
era tungt, men sedan flera år har hon satt sin egen prägel
på teatern med ett eget recept på hur framgångsrik sommarteater
skall spelas.
Årets föreställning, ”Kaos i folkparken”,
utspelas någon gång i början av 1960-talet, då
artister av olika lyskraft reste runt i de svenska folkparkerna i en aldrig
sinande ström.
Intrigen är enkel: Den lilla privata folkparken utanför Helsingborg
där Börje (Björn Gustafson) är chef och ägare
har problem med ekonomin. Och värre blir det när en konsult
i nöjesbranschen (Mi Ridell) dyker upp med sin mindre begåvade
bror (Johannes Brost) i släptåg. Hennes uppdrag är inte
att rädda parken utan tvärtom, se till att den går åt
pipan så ett hotell med golfbana kan byggas på området.
I parken jobbar också tvillingsystrarna Herta och Berta (Eva Rydberg
och Ewa Roos) och den unga Eva Rydberg (Birgitta Johansson) som hela tiden
vill uppträda med en sång om en bofink.
Parkens räddning skall bli ett uppträdande av den brittiska
popgruppen The Beatles, som konsulten lömskt påstår sig
ha engagerat. Det var nu inte så egendomligt att Börje trodde
att Beatles skulle komma till den lilla parken på vischan. Till
folkparkerna runt om i landet kom den tidens alla stora artister. Inte
bara de svenska utan här kunde man möta de internationella stjärnorna
och känna en fläkt från stora världen. Så varför
inte The Beatles?
Givetvis blir Börje lurad, men det ordnar sig i alla fall –
och parken är räddad.
Den fånigt tunna och förutsebara intrigen fungerar som fond
till en ohejdad nostalgisk musikresa i 1960-talet med en rad goda dans-
och sångnummer av en ung och entusiastisk ensemble till Karl Dyalls
koreografi. Därutöver bygger föreställningen på
det vältajmade, samspelet mellan Eva Rydberg och Ewa Roos. Isidor
Torkar gör en liten, men sevärd, dubbelroll som den slemmige
”bankkamreren” och parkens vakt som strör dåliga
vitsar och rim omkring sig. Värre är det för Mi Ridell,
som fått den hopplösa uppgiften som styckets skurk och Björn
Gustafson som verkar rätt oinspirerad och mest går på
rutin i rollen som Börje. Inte heller Birgitta Johansson är
övertygande som den unga ”Eva Rydberg” med ”Den
närsynta bofinken Knut” som paradnummer. Det blir ändå
fyndigt lyckat när Eva sjunger den själv med ryggen åt
publiken medan Birgitta mimar till.
Men lappri. Det är ju ett sommarspektakel och ”Kaos i folkparken”
är en kvälls lättsam underhållning som lever på
Eva Rydbergs och Ewa Roos komiska manér.
| |