På Dramaten spelas just nu William Shakespeares ”Köpmannen i Venedig” i en svårtolkad och storslaget lysande uppsättning i regi av Mats Ek. Han kombinerar dans, talteater, musikal, komedi och tragedi till en sällsamt stark teaterupplevelse.
”Köpmannen i Venedig” kallade Shakespeare själv ”komedi”, men idag är det tragiska mest tydligt. Pjäsen handlar om den fattige ädlingen Bassanio som planerar att fria till den rika arvtagerskan Portia och just därför lånar han 3000 dukater av sin vän köpmannen Antonio. Men Antonio har alla sina tillgångar bundna i skeppslaster så han lånar i sin tur pengarna av den rike juden Shylock. Denne kräver som pant att få skära ut ett skålpund kött (dvs. 425 gram) ur Antonios kropp om inte lånet återbetalas på förfallodagen.
Bassanio lyckas med sitt uppsåt och gifter sig med Portia. Dessvärre kommer samtidigt beskedet att Antonios alla skepp förlist. Shylock ser nu sin chans att få hämnd för förföljelsen av hans folk. Därför accepterar han inte att någon annan betalar Antonios skuld, inte ens med mångdubbelt belopp. Han skall ha hämnd och kräver att få ut sin pant. Givetvis går det åt pipan för Shylock som inte bara förlorar sina utlånade pengar utan också sin förmögenhet och nästan livet. De kristna som vädjat om medmänsklighet när Antonio hotades har inte den ringaste lust att hysa medkänsla med den krossade Shylock. Till råga på allt visar det sig att Antonios skepp har kommit i hamn och därmed säkrat hans förmögenhet.
Runt huvudintrigen med Bassanio, Portia, Antonio och Shylock finns också en rad biintriger som alla handlar om bröllopsbesvär.
Shakespeares ”komedi” ångar av antisemitism och av pengars makt. När alla paren har fått varandra så har de gift sig till pengar och Shylocks stora monolog om judarnas eländiga liv och förnedring (”Har inte en jude …?”) kommer just som han blivit plundrad på allt av Bassanios gäng kristna huliganer. Hans älskade dotter har dessutom rymt med en av Bassanios kompisar.
Shylock vet varför han hatar och under spelets gång tar hatet överhand över honom och leder till hans undergång.
Är Shylock ond? Det är möjligt, men Shakespeare gör honom så levande att det är omöjligt för oss att glädjas åt hans totala förnedring med tvångsdop. Efteråt står Shylock ensam med dophinken över huvudet medan dukaterna stilla duggar från himlen.
Shylock spelas av Malin Ek, men det betyder inte att rollen tolkas kvinnligt på något sätt utan hon ger honom all den oändliga sorg och vrede som han känner. Shylocks hatade motpart, Antonio, får i Hans Klingas tolkning en litet vek framtoning. För honom går affärerna i andra hand, även om han bittert beklagar sig över hur hemskt det är att bli fattig, när han ännu trodde att hans skepp gått under. När spelet har gått förbi också Antonio så tänder han bara ännu en cigarrett.
Stina Ekblad är lysande som den högdragna och penningstolta Portia som närmar sig medelåldern utan att någon av de många allt omöjligare friarna valt rätt av de tre skrinen av guld, silver och bly som är förutsättningen att hon skall kunna gifta sig med någon av dem. Till sist väljer ändå Bassanio rätt.
Gustaf Skarsgård gör den annars färglöse och egentligen rätt enfaldige Bassanio till en intressant figur vars svek mot sin nyblivna hustru Portia kommer att följas av många fler, hur mycket han än ångrar sig – den här gången.
Shylocks dotter Jessica spelas av Melinda Kinnaman och hennes älskade Lorenzo av Jonas Malmsjö. Deras kärleksdans är den tveklöst det vackraste som dansats på Dramatens stora scen på många, många år.
Bente Lykke Møllers scenografi är raffinerat enkel och spelar med i uppsättningen på ett nästan levande sätt.
Först som sist är Dramatens uppsättning av ”Köpmannen i Venedig” stor, viktig och sevärd scenkonst.

	Sthig Jonasson
Melinda Kinnaman