Sommarens musikaliska lustspel på Fredriksdalsteatern är italienaren Carlo Goldonis pjäs från 1745 "Två herrars tjänare" som i Adde Malmbergs fyndiga bearbetning blivit "Herrskap och tjänstehjon".
Pjäsen utspelas under en dag i Venedig 1745 och handlar om pigan Truffaldina som lyckas ta anställning hos två herrar samtidigt utan att de anar dubbelspelet. Det fungerar under den dag pjäsen varar!
Fredriksdalsteaterns föreställning inleds med en sång- och dansprolog där publiken får en nödvändig introduktion till den rätt råddiga intrigen. Det börjar med att d en rike och mycket snåle Pantalone (Ulf Brunnberg) och änkan Lombardi (Ewa Roos) just sett hur deras barn, Clarice ( Malin Sternbrink) och Silvio ( Magnus Skog), lovat varandra evig trohet.
Då kommer Truffaldina (Eva Rydberg) in och annonserar att hennes arbetsgivare, en viss herr Frederigo Rasponi (Birgitta Johansson), väntar i hallen. Pantalone blir svettig och stressad, han har nämligen tidigare lovat bort Clarice till Frederigo och löften bryts inte lättvindigt i Venedig. Pantalone trodde att Frederigo dött i en duell, men nu stövlar han alltså in och gör anspråk på Clarice. Det blir inte mindre trassligt när Frederigo visar sig vara sin syster, Beatrice, på jakt efter sin fästman Florindo (Alexander Karim) som anländer till Venedig och tar in på samma värdshus som Frederigo (som ju är Beatrice). Utan att de vet om varandra. När så Truffaldina, som ofta tänjer på sanningen, lyckas bli anställd också av Florindo bryter kaos ut, särskilt när Clarice (och publiken) får veta Beatrices hemlighet men det får inte Silvio, som är redigt arg på Frederigo/Beatrice – och f.ö. på nästan alla andra också. Allt medan Truffaldina tjatar på sina husbönder om att hon är hungrig, mycket hungrig. Inte undra på att värdshusvärdinnan Brighella (Sanna Ekman) är förundrad över vad som händer, trots att hon var den första som kände igen Frederigo som Beatrice.
Intrigen i ”Två herrars tjänare” är väl som i en ”normal” sommarfars, här dock med en lyckad språkblandning av svenska och italienska som verkar hämtad ur någon kokbok med ideliga utrop som ” sabayone”, ”saltimbocca” och ett återkommande ”quattro stagioni” som förstärkning av upprördhet.
”Herrskap och tjänstehjon” består f.ö. av en lång rad sång- och dansnummer koreograferade av Rennie Mirro och musikaliskt beledsagade av Margareta Nilsson. Ensemblen blandar ogenerat Boccherinis Menuett med den kända smideskören ur ”Trubaduren” och den ännu kändare ”O sole mio” för att bara ta några exempel som fått nya och överraskande texten. Att sedan sången svajar mellan tonarterna kan man ta lätt på.
Skådespelarna är överlag bra och tar väl vara på undertextens budskap om könsroller och kvinnosyn. Eva Rydberg som den smarta Truffaldina firar triumfer med sin mimik, sitt fotarbete och en osviklig tajming i repliker och plastik. Ulf Brunnberg lyckas utveckla sin ganska Pantalone från en endimensionell commedia dell´Arte-figur till ett större djup med litet tragik mitt i den gubbsjuka och snåla enfalden. Ewa Roos som änkan Lombardi visar också att hon kan spela teater med pondus. Nu hyser väl änkan litet väl mycket moderlig omsorg om sonen Silvio (Magnus Skog), som trots detta, så småningom, når lyckan med den rätt förslagna och blott skenbart oskuldfulla Clarice (Malin Sternbrink). Birgitta Johansson och Alexander Karim som kärleksparet Beatrice och Florindo gör vad som förväntas av dem. Annars är en av föreställningens höjdare ett solonummer av Keijo Salmela som anfäktad hovmästare på värdshuset.
Regissören Jan Hertz har rutinerat satt upp en föreställning med få uppstoppande transportsträckor, lägg så till Marianne Lunderquists underbara pseudo-1700-talskostymer och Ingemar Wibergs smarta scenografi som på sekunden växlar mellan inne och ute komplett med piazatta, rinnande fontäner, gondol, Rialtobron och en romantiskt uppstigande måne. Då får man den bästa föreställningen på Fredriksdal på mången god dag.

	Sthig Jonasson
Fotnot Det är den trettonde uppsättningen sedan Eva Rydberg tog över den anrika utomhusteatern efter Nils Poppe. Och Rydberg fortsätter sitt framgångsrika utvecklande av sommarteatern. På Fredriksdal har faktiskt spelats en Goldonipjäs tidigare – för länge sedan. Det var ”La locandiera” (”Värdhusvärdinnan”) med Elsa Prawitz som yppig huvudrollsinnehavare. Den som kommer till Venedig kan besöka Goldinis vackra renässanspalats som idag är museum. Vid Campo San Bartolomeo, nära Rialto-bron, står Carlo Goldoni staty med trekantig hatt, lockperuk och knästövlar. Han föddes 1707 i Venedig och dog i Paris revolutionsåret 1793.
Ulf Brunnberg som Pantalone i "Herrskap och tjänstehjon"