För några år sedan spelade Värmlandsoperan i Karlstad ”En Herrgårdssägen” med nyskriven musik av Lars-Åke Franke Blom. Nu tar Leif Stinnerbom Selma Lagerlöfs drömska och mystiska berättelse till Berättarladan vid Rotteros.
Selma Lagerlöfs roman skildrar två unga människors sammanflätade livsresor. De försöker båda fly från en plågsam verklighet och vänder sig istället inåt till medvetandets gränser där konsten både förför och helar. Det handlar om studenten Gunnar Hede som hellre spelar fiol än ägnar sig åt studier och som motvilligt inser att föräldrahemmet Munkhyttan är konkursmässigt. För att rädda gården ger sig Gunnar ut som gårdfarihandlare och spelman. När en flock getter som skall säkra ekonomin fryser ihjäl under en vinterstorm i skogen och när fästmön överger Gunnar, förlorar han förståndet och stryker runt på bygden med panisk skräck för de getter han drivit till döds. Han ser alla djur som getter och mobbas med öknamnet Getabocken. Men innan det gått så långt har han mött det kringresande gycklarparet Blomgren som tagit sig an en ung föräldralös flicka, Ingrid. När han lämnar dem går hon in i dagdrömmar och längtar så mycket efter Gunnar att hon tappar lusten att leva. Hon begravs skendöd, men Getabocken och hans fiolspel räddar henne från att bli levande begravd. Den kärlek de tidigare hyst för varandra flammar åter upp och Gunnar kan långsamt återvända till livet.
Leif Stinnerbom har koncentrerat Selma Lagerlöfs yviga berättelse, som är full spektakulära ingredienser, till en superb föreställning. Som vanligt är Västanås uppsättning en kombination av traditionell teater, dans och musik i modern vemodig folkviseton. Här finns såväl ett högt uppdrivet tempo i danserna som stunder av stillhet och eftertanke.
Rollerna är utmärkt besatta. De flesta skådespelarna spelar flera roller och lyckas övertygande gestalta mycket olika karaktärer. Huvudrollen som den schizofrene Gunnar Hede/Getabocken delas av Jakob Hultcrantz Hansson och Henrik Norlén. Det håller förvånande väl och de övertygar som fiolspelande student, som misslyckad affärsman och som dåren Getabocken. Gunnar Hede/Getabocken spelar inte själv på sin älskade fiol utan det gör Lars Warnstad som hela tiden är närvarande på scenen. Han följer tätt inpå Gunnar Hede/Getabocken och de tre bildar en fullständigt samstämmig treenighet. Det ger en distanserande effekt – det här är teater, inte levande livet.
Mirja Turestedt har inga problem att ge den lätt stirriga Ingrid trovärdighet i mjukt och följsamt spel. Anki Larsson dominerar tidvis scenen och ger stadga åt föreställningen i sina tre roller: som den överviktiga cirkusartisten Viola, som Mor Anna-Stina och som en fullkomligt självlysande Bergsrådinna.
Utmärkta är Hanna Kulle som den ondskefulla Fru Sorg, som gör en magnifik entré på herrgården i sällskap med sina fladdermöss, och Vanja Blomkvist i sin dubbelroll som den lika ondskefulla prästfrun och den underdåniga pigan. Björn Söderbäck gör två miniporträtt – dels den sympatiske och empatiske akrobaten Blomgren dels den obehaglige pastorn, som med utsökt falskhet förklarar familjens kärlek till Ingrid.
Som helhet är ”En herrgårdssägen” den mest helgjutna och sammanhållna föreställning Västanå teater producerat. Allt medverkar till det: Leif Stinnerboms text, Inger Hallström Stinnerboms dräkter, Lars Jacob Jakobsons scenografi och Ola Stinnerboms koreografi som tar ut mesta möjliga dramatik av den dansanta getflockens undergång i skogen. Dessutom har Magnus Stinnerbom skapat en suggestiv musik med både jazzton och folkmusikens vemod som ger pjäsen dess tyngd och lätthet.
Allt talar för ett besök i Berättarladan i Sunne.