En av de mer välkända och ihågkomna romantiska filmkomedierna är ”När Harry mötte Sally” från 1989 och det egentligen för en enda scens skull: När Sally (Meg Ryan) fejkar en högljudd orgasm på en restaurang i New York. På Stockholms stadsteaters lilla scen är det Eva Röse som nästan river scenografin i sin fejkorgasm i en lyckad uppsättning om hur Harry och Sally motvilligt blev ett par. Det blir faktiskt en ovanligt rolig komedi light.
Överflyttningen av filmen om omöjlig vänskap mellan flicka och pojke till teaterscen är skickligt gjord och står på egna ben. Man måste alltså inte ha sett filmen för att gilla pjäsen.
Regissören Emma Bucht koncentrerar pjäsen till mötena mellan Jakob Eklunds charmigt naive Harry och Eva Röses litet försiktigt avvaktande Sally. De ger Nora Ephrons kvicka och New York-smarta dialog en extra skjuts med perfekt tajming och tydligt kroppsspråk. Alla övriga roller, t.ex. deras respektive bästa vänner Marie och Jess, spelas av Lotta Östlin Stenshäll och Johan Paulsen.
Skådespelarna gör sin entré i salongen, innan de går upp på scenen, de första replikerna levereras rakt över salongen innan ljuset släckts. Föreställningen är deras gemensamma berättelse om relationens utveckling från ganska kylig, via mycket kylig och ljum till het kärlek. En lätt övertolkning av pjäsen är att just den här sortens kärlekshistorier finns överallt, lika mycket i salongen som på scen.
Det finns inte något särskilt djup i berättelsen, ibland smyger visserligen in ett stråk av ensamhet och utsatthet i några scener, men det är inget som stör. ”När Harry mötte Sally” är en riktigt trevlig komedi om storstadsjeunesse dorée.
Vad mer kan man begära i jul- och nyårstid?