FMed sin nyskrivna pjäs ”Fördold” som nu spelas på Dramatens lilla scen visar Lars Norén upp radhuslängans medelklass i 49 scener. Det är en surrealistiskt svart svensk vardag – vänlig lika väl som brutal och känslokarg. Den sociala kontrollen har kollapsat när tre medelålders familjer bryter samman under trycket av sig själva i en fragmentiserad verklighet där livet nätt och jämt hänger ihop och det triviala småpratet uppvisar plötsliga sprickor i fasaden. Scenbilden visar en grå vägg med mausoleumliknande dörröppningar som skjuts fram och tillbaka. Dörrar öppnas och stängs, men rummen innanför är bara antydda med en soffa, några plastiga bord och ibland projiceras stads- eller parkmiljöer på fasaden. Det verkar vara en helt vanlig och normal förort. Människor kommer och går, men vad finns inom ett alldeles vanligt hems väggar? Hur ser det fördolda ut.
Pjäsen speglar alla vår tids problem: arbetslöshet, depression, sexmissbruk på nätet, spelmissbruk, spritmissburk, pedofili, incest, psykoser, otrohet, självskärning, övergivna barn, döda barn, invandrare med krigsupplevelser både som offer och som förövare. Allt det som vi dagligen läser om, stort uppslaget i våra kvällstidningar. Men det blir inte parodiskt – snarare sant. Alltför sant.
Dialogen är samtidsrealistisk. Människorna pratar förbi varandra med allt entonigare och allt mer dröjande och enstaviga svar på ställda och oställda frågor. Ingen av pjäsens rollfigurer vet vad de andra egentligen tycker och tänker.
Två barn i yngre tonåren blir spelets katalysatorer. Båda lever i ögonskenligen kompletta och harmoniska familjer, men båda är övergivna – känslomässigt och socialt. Ingen av dem får hjälp i vuxenblivandet eftersom föräldrarna är alltför upptagna av sina egna problem. Lukas Olssons Dino är tidigt vuxen med insikter som barn inte borde ha. Han håller världens orenhet ifrån sig med plasthandskar. Allis Lindqvist spelar Camilla, en tolvåring som visar upp all den irriterade distans som en flicka i puberteten vill ha och kräver, men hon blir också medveten om den hotande faran när hennes pappa (Peter Engman), som är arbetslös, ägnar dagarna åt att onanera framför datorns webporr. Pappans intresse för dottern balanserar på en knivsudd mellan det kontaktsökande och det incestuösa. Hur länge kan han hålla incestdrömmarna i schack – och vill han?
”Fördold” är en starkt berörande föreställning om vår samtids trauman. Missa den inte.