Sthig Jonasson
Flickan från Västern, Operan

Scen: Operan
Opera: Flickan från Västern
Musik: Giacomo Puccini
Libretto: Guelfo Civinini och Carlo Zangarini efter David Belascos pjäs The Girl of the Golden West
Scenografi och kostym: Herbert Murauer
Koreografi: Thomas Wilhelm
Video: Hobi Jarna, Nils Fridén och Emil Gotthard
Ljus: Bernd Purkabek
Regi: Christof Loy
Dirigent: Pier Giorgio Morandi
Medverkande: Nina Stemme, John Lundgren, Aleksandrs Antonenko, Niklas Björling Rygert, Michael Schmidberger, Ola Eliasson, Karl Rombo, Gunnar Lundberg, Linus Börjesson, Conny Thimander, Magnus Kyhle, Kristian Flor, Ian Power, Alar Pintsaar, Agneta Lundgren, John Erik Eleby, Anton Eriksson, Jon Nilsson
Kungliga Operans herrkör
Kungliga Hovkapellet
Framförs på italienska med svensk översättning på textmaskin.

Spelas t.o.m. 31 januari 2012. Speltid ca 3 tim. 20 min.

För första gången sedan 1937 sätter operan upp Giacomo Puccinis pangpangopera från 1910 ”Flickan från Västern”. Den är precis så bra som rollbesättningen lovar.
Puccinis opera utspelar sig i ett guldgrävarläger i Kalifornien på 1850-talet där ensamma män sliter i fåfänga drömmar om lycka och rikedom medan de längtar hem till hustru och barn.
I lägret förestår den godhjärtade Minnie saloonen Polka. Hon är en tuff och självständig operahjältinna: är oskuld rent av okysst, bär revolver och levererar såväl whiskey som lämpliga bibelord till guldgrävarna. En dag kommer en främling som påstår sig heta Dick Johnson, men är i själva verket den efterlyste banditen Ramerrez som har sheriffen Jack Rance i hälarna. Rance åtrår också Minnie som han svartsjukt bevakar.
Minnie blir förälskad i Johnson/Ramerrez och fuskar i poker för att rädda honom ur en besvärlig knipa. Till slut lämnar de Kalifornien och guldgrävarlägret för att börja ett nytt liv tillsammans någon annanstans. De rider bort mot solnedgången.
"Flickan från Västern” utspelas i en helt manlig värld med bara två kvinnoroller: huvudpersonen Minnie och i en liten biroll för Minnies indianska hemhjälp Wowkle.
Operans intrig är inte särskilt snårig eller svår, men det lyckliga slutet lämnar några frågor obesvarade. Vad händer nu med de råbarkade guldgrävarna som verkar handfallna i allt annat än supande och slagsmå? De skall nu klara sig själva utan Minnies hjälp.
Redan i första scenen inser man att det inte är någon vanlig operaföreställning. På ridån rullas förtexter som i en svartvit västernfilm med Nina Stemme som rider över en milsvid slätt med filmtypiska bergsformationer. Så hoppar hon av hästen och springer mot kameran med dragna revolvrar. Filmtemat fortsätter sedan genom föreställningen med projektioner där man i realtid kan se de mest laddade scenerna i grynigt svartvitt.
Nina Stemme är magnifik i den krävande rollen som Minnie. Hon har en total närvaro och övertygande skådespel. Hennes Minnie är empatisk med guldgrävarna och hyser en fullständigt obeveklig kärlek till Johnson/Ramerrez. De manliga huvudpersonerna Aleksandrs Antonenko och John Lundgren möts i ett levande med utspel som det slår gnistor om. John Lundgrens svartsjuke sheriff Jack Rance är inte någon ond makthavare utan mest olyckligt kär och Aleksandrs Antonenko är mycket bra i rollen som Dick Johnson/Ramerrez. Banditen som i sin kärlek till Minnie blir en hederlig medborgare.
Bland övriga solister minns man Michael Schmidberger som agent för Wells Fargo som inte ville ha sina diligenser rånade av landsvägsskurkar och Niklas Björling Rygert som den stressade bartendern i saloonen. Guldgrävarkollektivet är inte bara en anonym massa utan där märks bl.a. Ola Eliasson och Karl Rombo. Bra är också Alan Pintsaar och Agneta Lundgren som Billy Jackrabbit och hans hustru Wowkle i obehagliga roller som komiskt indianpar.
Operans herrkör glänser och kommer loss ordentligt som guldgrävare, lynchmobb och prisjägare.
”Flickan från Västern” är en opera där regissören Christof Loy helt kan lita till att sångarnas skicklighet och utstrålning får historien att leva.
Det här är en av de bästa uppsättningar som Kungliga Operan producerat på lång tid.

Fotonot: Kortspelet som guldgrävarna spelar i ”Flickan från Västern” är både poker och faro (eller farao), ett kortspel som blev populärt i Europa i slutet av 1700-talet. Det spreds sedan också till Amerika och Vilda västern där bl.a. Doc Holliday och Wyatt Earp blandade poker med faro. Faro är också det ödesdigra kortspelet i Tjajkovskijs opera ”Spader dam”.

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info