En operett, kan det vara något i dagens teaterkultur när var och varannan pjäs handlar om medelklassens och medelålderns livsångest och när Shakespearepjäser oftast utspelas i nutiden?
Jovisst. För den som vill ha några timmars förströelse utan andra ambitioner är att vara just förströelse så kan Stockholms Operettensembles föreställning av Carl Zellers operett ”Fågelhandlaren” vara precis lagom. Den spelas på Boulevardteatern i Stockholm och utspelas i Tyrolen under tidigt 1700-tal där kurfusten istället för att arrangera ett jaktparti far bort i ett viktigt ärende.
Handlingen rör sig kring kurfurstens jägmästare som har en odåga till brorson som av oklar anledning utger sig för att vara den frånvarande kurfursten och kurtiserar byns fågelhandlares fästmö, medan fågelhandlaren, sig själv ovetande, kurtiserar kurfurstinnan. Efter några lättsamma intriger reder allt upp sig och de unga tu får varandra, de inte fullt så unga tu får också varandra och den mallige brorsonen blir utan.
Det är bara så underbart otidsenligt att man måste ge sig. Här är det underhållning och inget annat med en myckenhet av fånig story, tomma poser, onaturliga dialoger, överdådiga kostymer och dräkter och välsång. Det är precis vad publiken väntar sig och är nöjd med. Med all rätt, för ensemblen gör precis vad den skall och gör det bra, även om tempot kunde vara litet raskare.