Henrik Ibsens drama ”Ett dockhem” skildrar en högborgerlig familjs sammanbrott och upplösning. Allt har sin upprinnelse i hustrun Noras kärlek till sin make Torvald. För att kunna bekosta hans konvalescens efter en sjukdom förfalskar hon sin fars namnteckning och får på så sätt ett lån hos procentaren Krogstad. När pjäsen börjar är det någon dag före jul och Nora kommer hem med julklappar till barnen. Hon är skuttande glad över att nu äntligen ha gott om pengar. Torvald både förmanar sin ljuva, slösaktiga, obetänksamma lilla hustru att inte vara så slösaktig och uppmuntrar henne samtidigt att konsumera mera. Det är långt mellan makarna i dockhemmets kvävande atmosfär. När Noras förfalskning avslöjas förändras Torvalds attityd blixtsnabbt från skratt till fördömande. När sedan Nora räddas, utan Torvalds hjälp, försöker han gottgöra sin förlöpning, men Nora har äntligen insett att mannens kärlek inte hållit måttet.
Nora vill inte längre vara Torvalds docka, hon lämnar hem och barn för att kunna leva sitt eget liv. För en utanförstående betraktare är det förvånande att hon stått ut med att vara gift med Torvald i åtta år. Nora kommer att klara sig, frågan är om Torvald kommer att göra det. Kan han hitta en ny dockhustru att gulla med – något annat kan han inte klara av eller acceptera.
Anna Björks bimbolika Nora är på gränsen till sammanbrott. Hon vet att hennes enda värde ligger i att vara Torvalds vackra och glada investering. När hon inser att det inte är livet drar hon. Leonard Terfel låter bankdirektör Torvald Helmer bli en moralist som i sin omedvetna falskhet inget ser och inget förstår. Han har omsorgsfullt byggt upp sin värld att vara anpassad till hans behov.
Hotet mot Nora är långivaren Krogstad, spelad med tyngd och skärpa av Magnus Roosman. Krogstad har begått ett bagatellartat brott som resulterade i att han blev socialt utfrusen, nu låter han sitt hämndbegär gå ut över Nora, när hon inte kan rädda honom kvar i makens bank. Men egentligen är det just resultatet av Krogstads hämnd som får Nora att inse att livet med Torvald inte är äkta.
Peter Engman gör den dödssjuke doktor Rank, vännen i familjen. Här är han ständigt närvarande, men inte särskilt nödvändig för utvecklingen. Noras barndomsväninna, fru Linde, har något av samma sanningslidelse som Gregers Werle i ”Vildanden”, men hon är också beroende av bankdirektörsparet Helmer för sin försörjning. Nina Fex gör fru Linde försiktigt självmedveten.
Tragedin ”Ett dockhem” kan ibland uppfattas som en komedi där Torvald blir det komiska navet, men till slut krossar han sig själv med sin fullständiga självgodhet.
Problemet med Dramatens uppsättning är att den både utspelas i en otydlig nutid och i Ibsens 1880-tal, men mitt i överklassens diskreta charm. ”Ett dockhem” blir stum när dagens politiska korrekthet konfronteras med en text som var sprängstoff när pjäsen skrevs 1879, men som idag visar på en moralsyn som är både förlegad och verkningslös.