|
|
| Familjeliv enligt Ibsen,
Stockholms stadsteater |
Pjäs: Ett dockhem
Författare: Henrik Ibsen (översättning: Jan Håkansson)
Regi: Philip Zandén
Scenografi och kostym: Peter Holm
Skådespelare: Helena Bergström, Kjell Bergqvist, Kajsa
Reingardt, Sven Wollter, Anders Ahlbom Rosendahl, Lis Nilheim, Alma
Eklund m.fl. |
Ibsens drama
”Ett dockhem” skildrar en högborgerlig familjs
sammanbrott och upplösning. Familjens kollaps har sin upprinnelse
i hustrun Noras kärlek till sin make Torvald. För att kunna
bekosta hans konvalescens efter en sjukdom lånar hon pengar hos
en procentare och förfalskar sin fars namnteckning. När Nora
avslöjas blir krisen akut och det slutar med att hon drar.
När pjäsen börjar står Nora och tittar in i sitt
forna hem med lekande barn, make och tjänstefolk. Därefter får
vi se de händelser som ledde fram till att Nora lämnade hem
och familj.
Det är någon dag före jul och Nora kommer hem överlastad
med julklappar. Hon är skuttande glad: ”Det är härligt
att ha riktigt mycket pengar”, säger hon till Torvald. Hon
talar om pengar som förbrukningsvara och han både förmanar
henne att inte vara så slösaktig och uppmuntrar henne att konsumera
mera. Det är långt mellan makarna i äktenskapet. Atmosfären
i dockhemmet är kvävande och när Nora avslöjas och
hotas av utstötning ur stadens societet förändras Torvald.
Han som skrattat åt Noras infall byter blixtsnabbt attityd och fördömer
henne när han får reda på sanningen. Våldet ligger
nära ytan hos honom och att han inte i sitt raseri misshandlar henne
är närmast en tillfällighet. Sedan när Nora är
räddad, utan Torvalds hjälp, försöker han gottgöra
sin förlöpning, men Nora har insett att mannens kärlek
inte hållit måttet.
Nora vill inte längre vara Torvalds docka, hon lämnar hemmet
för att kunna leva ett äkta liv. Nora kommer att klara sig,
frågan är om Torvald kommer att göra det. Kan han hitta
en ny dockhustru att gulla med – något annat kan han inte
klara av eller acceptera.
Ibsens drama handlar till stor del om ekonomi och om ägande. Kvinnan
är mannens egendom och kan som sådan vara en värdefull
investering.
Helena Bergströms Nora vet att hennes enda värde ligger i att
vara vacker och glad i förhållandet till Torvald, men för
henne är det på gränsen till ett hysteriskt sammanbrott.
Samspelet mellan Helena Bergström och Kjell Bergqvist som Torvald
är skickligt turnerat. Kjell Bergqvist låter Torvald bli en
moralist som i sin omedvetna falskhet inget ser eller förstår
– han blir närmast en löjligt brutal mansgris.
Hotet mot Nora är den socialt utfrusne långivaren Krogstad
spelad med tyngd och skärpa av Anders Ahlbom Rosendahl. Krogstads
brott är en bagatell, men konsekvenserna blir förödande.
Han förvandlar den borgerliga familjelyckan till mardröm när
hans förståeliga hämndbegär på de välanpassade
borgarna som förnekat honom, går ut över Nora och i förlängningen
hennes familj.
En minnevärd roll gör Sven Wollter som en melankolisk doktor
Rank – den dödssjuke vännen i familjen. Han fungerar också
som spelets katalysator, hans närvaro är nödvändig
för utvecklingen.
Tragedin ”Ett dockhem” kan ibland uppfattas som en komedi
där Torvald blir det komiska navet, nästan allt han säger
blir löjligt, självgott och föraktfullt överlägset
mot Nora. Han krossar till slut sig själv med sin fullständiga
självgodhet. Vi vet redan hur det skall sluta. Det är resan
dit som gör teaterbesöket värt besväret.
| |
Sthig
Jonasson |
 |
|
| Kjell
Bergqvist, Helena Bergström och Sven Wollter. |
|