En krogshow en sommarkväll på Tennisstadion i Båstad. Hur lyckat är det?
”Diggiloo” med nästan hela den kvinnliga delen av den svenska schlagerhistoren som dessutom spelar upp just schlagerhistorien. De äldre schlagertanterna Lill-Babs Svensson, Siw Malmkvist och Ann-Louise Hansson och den yngre schlagertanterna Elisabeth Andreasson, Kikki Danielsson och Lotta Engberg tävlar om publikens gunst och är så effektiva att den yngsta delen Fame och Sanna Nielsen riskerar att ohjälpligt hamna i skuggan. Totalt har artisterna på scenen medverkat 72 melodifestivaler och nästa år firar Lill-Babs 50 år som artist och de andra har decennier av rutin från folkparker, krogshower och TV. Det är klart att det vill mycket till för att inte lyckas då.
De bjuder på tre timmar bred underhållning med där artisterna drar sina schlagerhits och blir bejublade. Ibland lämnar de schlagerns värld: Kikki spelar dragspel, Elisabeth Andreasson sjunger Nattens drottnings aria ur första akten i Mozarts ”Trollflöjten” (jo, det är sant) och gör det med sånglig och komisk bravur (inte alls som mrs Miller, om någon u trodde det) och Lotta Engberg spelar en lightversion av ”Für Elise” också med komisk bravur. Överhuvud bjuder artisterna på sig själva avspänt och generöst. Lill-Babs gör sin svenska version av ”It was a very good year” där hon sammanfattar sin artistkarriär på ett lysande sätt och den står sig bra också på en tennisarena.
De yngre artisterna har det inte lätt, men Jessica Andersson och Magnus Bäcklund (Fame) och Sanna Nielsen har tillräckligt med egen rutin för att inte komma alltför mycket i skuggan av tanterna.
Stefan Odelberg gör några trollerinummer som tillhör standardrutinerna för trollkarlar, men ingen har väl tidigare ”lockat” in Siw Malmkvist i ett skåp för att sedan skiva upp henne och sticka paraplyer genom skåpets sidor. Ett av paraplyerna använde sedan Siw i nästa nummer. Lasse Holm var showens konfrencier och höjde rutinerat trycket hos publik och artister när showen hotade att gå ner i varv.
Återanvändning av gamla hittar.
Allt gör sig inte lika bra på en tennisarena som på krogen, men de har decennier av rutin från folkparker och arenor så de låter sig inte störas av miljön.
Det är mycket publikt handklappande och högt tempo.
Sista numret (före extranumret: ABBA ”Thank you for the Music”) var – äntligen, tack och lov – just ”Diggiloo” framförd på halvt allvar av Magnus Bäcklund, Lasse Holm och Stefan Odelberg med stöd av alla tjeerna, men utan gyllene skor.
En stunds underhållning, utan några särskilda fordringar på att vara just något annat än underhållning. Och det är det mycket av.

	Sthig Jonasson

© Sthig Jonasson Foto: