Med ”Det kalla barnet” av den tyske dramatikern Marius von Mayenburg möter oss både tysk samtidsdramatik och en bild av tillståndet i det sociala samspelet mellan individer som aldrig når fram till varandra – hur mycket det än pratas.
Pjäsen utspelas på baren Polygram där åtta personer möts, mer eller mindre av en slump. Det är: de medelålders mamma och pappa med två vuxna döttrar, mannen som påstår sig vara blottare med ohejdbar drift att lyssna när kvinnor kissar på damtoaletten, det unga paret med ett barn i barnvagn och deras vän, som just lämnat, eller blivit lämnad av, sin älskade.
På baren sker möten och uppbrott, konfrontationer och försoning. Här är fragment av liv där paren går under i det småborgerliga medelklasshelvetets tristess.
Den unga paret Silke och Werner (Lena Endre och Johan Holmberg) lever i en lögn och drar en docka i barnvagnen. Magnus Ehrners koleriskt obehaglige Pappa hatar sina döttrar Lena och Tine och tänker behålla sina pengar också i döden. När han så dör på sin sista resa i Singapore, förklarar Mamma (Gerthi Kulle) att han egentligen var en fähund. Blottaren Henning (Rikard Wolff) somunder sitt smygande på damtoaletten möter Tine (Tanja Svedjeström) som förälskar sig i honom medan Johan (Magnus Roosmann) regelbundet slår Henning på käften och dessutom är våldsam mot sin nyblivna hustru, trots att han ivrigt försäkrar att han inte brukar tillgripa våld. Lena (Nadja Weiss) som mer eller mindre ovilligt hamnat i äktenskapet med Johann har en vass hämnd till hands.
Scenograf Bente Lykke Møller har använt sig av den amerikanske konstnären Edward Hoppers berömda tavla ”Nighthawks” för sin uppställning. Ödsligheten är bedövande och alla personerna har fått en dubbelgångare: en docka i naturlig storlek, som också de ”befolkar” baren. Som att möta sin egen klonade kopia, fullständigt utan individuella drag.
Pjäsen innehåller ingen handling i traditionell mening. Det här är teater sominte är något annat än teater och med den enseblen blir det också lysande teater.
”Det kalla barnet” är svart och groteskt rolig föreställning.