Kungliga balettens nya helaftonsprogram på Operan visar upp tre av dansens moderna mästare i ett lyckat program som både är varierat och välbalanserat.
Kvällen inleds med George Balanchines vackra symfoniska ”Allegro brillante” till Pjotr Tjajkovskijs musik. Det är i renaste form konst för konstens skull, eller snarare: balett för balettens egen skull. Inte ens i avlägsen mening finns någon episk berättelse. Rörelse och linje är dansens mål och mening.
Nathalie Nordquist och Dmitry Leshchinskiy som dansar de ledande rollerna är utomodentligt bra i en koreografi som kräver skarp precision och koncentration. Dansen följer tätt intill Pjotr Tjajkovskijs tredje pianokonsert i ess-dur med pianosolisten Peter Jablonski i en lysande klar tolkning av konserten.
Därnäst kommer Jirí Kyliáns ”Symphonie of psalms” till Igor Stravinskijs Psalmsymfoni. Jirí Kylián är en av nutidens främsta europeiska koreografer med brett konstnärligt inflytande. Här ställer Kungliga baletten upp med en väl samdansad och koordinerad trupp som mot en fondvägg av orientaliska bönemattor dansar en böljande mässa med överraskande suggestiva och kraftfulla detaljer och med imponerande prestationer av solisterna Anders Nordström och Anna Valev. Eric Ericsons kammarkör fulländar upplevelsen av dansens sammansmältning i musiken.
Kvällen avslutas med Mats Eks ”Lägenhet” som genom sin vardaglighet blir fullkomligt självklar som avrundning till Balanchines och Kyliáns mer celesta och andliga verk.
I ”Lägenhet” plockar Mats Ek fram allt vad som kan finnas i en lägenhet – och är dansant. Först av allt möter publiken Marie Lindqvists dans med en bidé(!). Därefter följer det moderna livets och hemmets nödvändigheter som t.ex. fåtöljen, teven (utmärkt framvisad av Göran Svalberg), spisen och dammsugaren. Dammsugardansen har tycke av en skotsk reel och är, liksom bidédansen, en klassiker i blivande.
Ek balanserar på eggen mellan allvar och humor. Han tar tillvara vardagens komik, men den får aldrig skymma insikten om hur ömtåliga våra relationer är – ute i levande livet. Det är också fascinerande att se hur Eks litet fragmentariska koreografi aldrig blir osammanhängande.
Scenografen Peder Freiijs lösning på avgränsningen av lägenhetens rum är fiffig med flera upplagor av operans ridå. De går upp för att visa ännu ett rum och ännu ett och till slut sitter Fläskkvartetten i en swimmingpool i fonden och spelar.
Så har Kungliga baletten gett en galakväll på Operan.