Den 4 november 1954 tog författaren Stig Dagerman sitt liv. Han var då endast 31 år gammal, men hunnit skriva en rad betydande och uppskattade romaner som ”Ormen”, ”Nattens lekar”, ”Bränt barn”, ”Bröllopsbesvär” för att nämna några ur hans omfattande produktion mot slutet av 1940-talet. Nu var han inne i en flera år lång ångestfylld skrivkramp som hindrat honom från att skriva annat än dagsverser för syndikalisttidningen ”Arbetaren”.
Även efter sin död behöll Dagerman sin lyskraft och hans arbeten läses och uppskattas än. I en del kretsar har han t.o.m. blivit en beundrad litteraturikon.
Det är självklart att Dramaten uppmärksammar femtioårsminnet av Dagermans död, men märkligt nog inte med något av hans egna verk utan med en nyskriven pjäs av Lucas Svensson: ”Strömming på Cattelin”. Pjästiteln syftar på Dagermans sista dagboksanteckning: ”2/11 tisdag. Dimma över strömmen. Dödstrött, masade mig till Cattelin och åt en underbar strömming.”
Pjäsens uppges vara "fritt kring Stig Dagerman" och utspelas i ett brundystert hotellrum där fyra Stig Dagerman möts. Gemensamt sliter de med sin ångesten inför skrivkrampen, livsledan och de ofrånkomliga självmordstankarna.
Pjäsen överflödar i symboler och ångesten är uppblandad med vardagliga repliker och tankar som de fyra Stig utbyter – ofta utan att få något svar och lille Stig kryper fram under sängen med hopknycklade litterära försök.
Stigs, Stigs, Stigs och Stigs skrivkramp markeras övertydligt av de skrivmaskiner som slamrande ramlar ner från taket varje gång han försöker att lämna skrivandet. Han slänger varje ny skrivmaskin i en hög på golvet bara för att finna att ännu en rasat ner från taket. När han sitter vid skrivbordet och frenetiskt hamrar på skrivmaskinen rör sig inte valsen. Stigs skrivkramp har drabbat också skrivmaskinen.
De fyra Stig – Torkel Petersson, Per Svensson, Johan Lindell och Jon Karlsson – rör sig runt i det klaustrofobiska rummet och det är faktiskt ganska enformigt innan Anna Björk kommer in med blå klänning, rött hår och konfektlåda. Hon är cigarrettflicka på en biograf och är en alldeles levande reell drömfigur som Stig fantiserar och drömmer om. Anna Björk har ingen stor roll, men det är hon som lyfter upp pjäsen ur den hotande tristessen.
Men ändock, det hade varit mer givande och passande med en pjäs av Stig Dagerman som skrev mycket bättre verk själv.

Utlagd den 2004-11-16