Tagen på allvar är Mozarts opera ”Così fan tutte” en djupt pessimistisk historia om människans nyckfulla ombytlighet och brist på moral maskerad till lättsam underhållning med vacker musik, intressant intrig och överpassionerat känslosvall.
På Värmlandsoperan i Karlstad sätter den tyske regissören Peter Konwitschny upp en teatral och spännande föreställning av ”Così fan tutte” i samarbete med Komische Oper i Berlin. Scenografen Jörg Kossdorff har skapat en fantasivärld bortom tid och rum där Konwitschny ger ett långfinger åt dagens moral.
"Cosí fan tutte" betyder: så gör de alla (underförstått alla kvinnor är av naturen otrogna), men under ouvertyren får vi reda på att ombytligheten inte bara gäller kvinnor (och män) utan även kor och grisar för att inte tala om hårddiskar(!). Kärlek har väl inget med evig trohet att göra, men för det måste man ju inte hoppa i säng med den första villiga man träffar på.
Den lekfullt allvarliga handlingen utspelas i Neapel någon gång på 1700-talet där den genomskådande ungkarlen Don Alfonso slår vad med de unga officerarna Guglielmo och Ferrando om att deras fästmör inte kan vara trogna ens ett dygn. Flickorna Fiordiligi och Dorabella är systrar och mycket förälskade i sina fästmän, som i Don Alfonsos plan hastigt låtsas dra ut i krig. De återkommer strax därpå måttligt förklädda till exotiska utlänningar och börjar genast försöka förföra varandras flickvänner, som märkligt nog inte känner igen dem. Don Alfonso får rätt: flickornas trohet varar bara några timmar innan de hamnar under fel partner. Den intrikat konstruerade handlingen försiggår på en vridscen som ömsom visar en äldre cafémiljö ömsom en fantasidjungel som skapad av Karl Axel Pehrson. I andra akten dominerar en stor rund snedställd spegel ovanför scenen där publiken kan se delar av handlingen ur helikopterperspektiv.
I den här föreställningen är passionerna starka, snabba och häftiga, men också uppblandade med komik och inslag av fars, som när glas och porslin då och då kastas i golvet med krasande resultat.
Solisterna är överlag utmärkta. AnnLouice Lögdlund imponerar som Fiordiligi, den något mer ståndaktiga av de två systrarna. Vid sidan av de imponerande säkra ensemblenumren har Lögdlund en av kvällens höjdpunkter i den svåra arian ”Som en klippa” när hon försöker jaga ut de båda påflugna ”främlingarna” och svär på att de båda systrarna är orubbligt trogna. Katarina Giotas gör den yngre Dorabella precis så lättfotad och lättsinnig som Da Ponte och Mozart skulle kunna önska sig. Lustig är systrarnas lek med dockor klädda som deras fästmän: när de byter älskare packar de bara ner sina dockor i papplådor och fyller på med malkulor innan de knyter snöre omkring.
Jonas Durán och Jesper Taube som de båda officerarna Ferrando och Guglielmo gör sina roller med en njutbar blandning av allvar och komik. Men vad har de egentligen tagit för lärdom av Don Alfonsos spel när ridån går ner?
Anne Bolstad, som sjungit med i uppsättningen i Berlin, får utveckla en obetalbar komik i rollen som den listiga och intriganta kammarjungfrun Despina. Hon vet vad hon vill, men kanske inte vad Don Alfonso har i kikaren. Bengt Krantz är historiens katalysator och fullkomligt lysande som Don Alfonso som driver sitt spel till sin spets. Det finns ett drag av desperation över hans ständigt misslyckade försök att skjuta sig en kula för pannan.
”Così fan tutte” har en rad glansnummer för ensemblen som i första akten då officerarna säger farväl till sina damer och finalens dryckesfuga där den uppsluppna förvirringen får Don Alfonso att stoppa spelet för att fråga dirigenten Tobias Ringborg vem som gifter sig med vem. Går de fyra ungdomarna tillbaka till sina ursprungliga partner eller inte? Men Ringborg konstaterar att han inte vet för i partituret finns ingen ledning att få och förresten struntar han i vem som gör vad med vem.
Det här är en högst sevärd version av ”Così fan tutte” som på premiären tappade tempo i andra akten och blev litet seg. Men det är sådant som brukar rätta till sig efter några föreställningar och då blir detta en av Värmlandsoperans verkliga lyckträffar.