Så har då Vasan, för en gångs skull, lämnat operornas värld och åter blivit spelplats för lättsam underhållning med sång och musik. Ulf Larsson har både skrivit och regisserat ”Bussresan” som väl inte är något mästerverk, men en stunds rätt oförargligt roande.
I ”Bussresan” finns en ytterst tunn ramhandling med en revytokig livsmedelshandlare (Ulf Larsson) som varje år bjuder sin personal, som också är det lokala amatörteatersällskapet, på en teaterresa. Varje år skriver han också ihop ortens nyårsrevy med nya och gamla (mycket gamla) skämtsamheter om stort och smått. Sex och sprit är gångbara ämnen...
Första akten, som är alltför lång och seg, handlar om små intriger i butiken och hur delar av nyårsrevyn repeteras. Sedan avreser hela sällskapet till Stockholm med chartrad buss med diverse lustifikationer under färden. Den show de skall se blir emellertid inställd och i stället erbjuder sig amatörerna att ställa upp med sin revy. Det borde de inte ha gjort. Då bryter nämligen både föreställningen och de goda intentionerna samman. I stället för en pjäs med någon liten handling kommer en rad revynummer, där somt är bra och annat direkt dåligt.
Till de bra numren hör ”Digga Gigga Bite” med Lasse Brandeby och Anna Ploby, men det har vi dessvärre sett tidigare i Laholms sommarrevy ”Under min badrock” där Ploby hade Per Eggers som ”danspartner”. Annat är mycket umbärligt som en alldeles för lång och för litet rolig parodi på ”Kristina från Duvemåla”, medan Janne Carlssons imitatör som inte kan imitera vare sig kroppsspråk eller röst ännu inte är genomarbetad.
Trots många svagheter och några höjdpunkter så verkar ensemblen att gilla vad de gör, inte minst Lasse Brandeby, Janne Carlsson och Bert-Åke Varg. De räddar också rätt dåliga nummer från att bli onödigt pinsamma.
För övrigt noterar man att så här såg man minsann aldrig Pontus Gustafsson i Björnes magasin och att Anna Ploby är en skärpt tjej som har sitt finger med i flera av numren. Den flickan kan få till bra texter. Anna Carlsson är den mest dansanta i ensemblem – det märks – medan Carina Lidbom och Thomas Hedengran lider av att inte ha något bra material att arbeta med.
Scenografin utnyttjar Vasans vridscen på ett föredömligt sätt. På sekunden förvandlas affärens kontor till buss till hotellfoajé till hotellkorridor till revyscen och till kontor igen.
Idén som sådan med turister på teaterresa är inte dålig, men med ”Bussresan” vill Ulf Larsson för mycket. Han drivs av tanken att teaterturister som kommer med buss har ett behov av att se sig själva som just teaterturister, dessutom vill han spela en revy som amatörer skulle kunna spela den. Om det inte var för att de riktiga amatörerna ute i landet är mycket mer professionella än så.
”Bussresan” är för lång och inte tillräckligt rolig, men med en riktig genomarbetning kan idén bli levande igen och då får historien fart.

	Sthig Jonasson