I Bedrich Smetanas opera ”Brudköpet” finns ingen ond bråd död och inga galna sopraner, men här finns en stammande tenor och en lättsam intrig med många underhållande inslag till en ovanligt glättig musik – ibland rent av operettliknande. Operans nya uppsättning av ”Brudköpet” bör kunna bli en kioskvältare också bland de ovana operabesökarna, även om det inte är någon helgjuten föreställning.
Egentligen är det en ganska tunn fars med fånig handling och kärleksarior som gränsar till känslopjunk. Tiden är flyttad från Smetanas 1800-tal till ett otydligt 1950-tal med mäktiga partibossar som vinkar under jättelika porträtt av Lenin och Stalin. Allt utspelas i en liten tjeckisk by där Marenkas kärlek till den panke Jenik hotas av ekonomiska realiteter. Jenik får då en lysande idé: han tar kontakt med den snikne äktenskapsmäklaren och politruken Kecal och låtsas avstå från Marenka till den stammande, och ovillige, Vasek mot en rundlig muta. Men slut är Kecal i alla fall grundlurad och de unga älskande behåller pengarna och får varandra.
Att handlingen utspelas på 1950-talet, under Sovjets herravälde, ger knappast något extra djup åt handlingen. Illa är att själva intrigen ofta hamnar i skymundan för alla infall som överbelastar scenen. Det gäller allt ifrån 1 maj-firande med banderoller med svulstiga slagord, ölfest och demonstrationståg till en komplett cirkus med björn, kamel, akrobater och en lindanserska – som Vasek faller för.
De slitna femtiotalsmiljöerna med en samlingssal i folkets hus och trista hyreskaserner ger en aning om en grå och glädjefattig vardag, men där fantasin gör framgångsrikt motstånd med en ironisk grimasch.
Lyckat för föreställningen är att persongalleriet presenterar en rad väl genomarbetade porträtt, bl.a. Maria Fontosch som ger Marenka en sällsynt lyrisk utstrålning och Niklas Björling Rygert låter ovanligt koncentrerad som rikemanssonen Vasek. Att stamma sig genom en komisk roll som Björling Rygert gör är dessutom imponerande. Klas Hedlund lyckas utmärkt som den segersäkre Jenik medan Björn Blomqvists har svårt att få till det riktigt övertygande som äktenskapsmäklaren Kecal, men med sin tunga bas kommer han långt. Lägg sedan till Ragnar Ulfungs cirkusdirektör, som sätter sig själv och sin cirkus i centrum och förvisar alla andra på scenen till statister, så känns det i alla fall rätt bra.
Även om det finns en hel del att vara tveksam inför är ”Brudköpet” en opera som det är lätt att ta till sig och känna sympati inför. Inte minst för den breda och nyanserade ensemblen.

	Sthig Jonasson
Maria Fontosh	Niklas Björling Rygert och Maria Fontosh