Sommaren är teaterns tid. Vart man sig i Sverige vänder stöter man på något nyskrivet, eller Strindberg eller Shakespeare eller någon nästan bortglömd lustspelsförfattare. Ibland blir det riktigt bra som på V allarnas friluftsteater där regissören Anders Albien har gjort en fyndig bearbetning av Gideon Wahlbergs lustspelsklassiker ”Söderkåkar” och placerat den i Halland som ”Brännvin och fågelholkar”. Men intrigen (nåja) är densamma och utspelas i början av 1930-talet. Det handlar om två bröder som är osams och som fått ärva släktens fastighet med var sitt hus vid Ätrans strand i Falkenberg. I det elegantare huset bor den lite finare brodern Erik (Ulf Dohlsten). Han har bytt namn från Klasson till Clasén och driver en klädaffär och importverksamhet, men har usla affärer och är i händerna på grosshandlare Mytelius från Göteborg (Claes Malmberg). Eriks överhögfärdiga och egotrippade hustru, Aurore (Siw Carlsson), är f.d. balettdansös och skådis, dessutom är hon elak och terroriserar alla i sin omgivning. På andra sidan gården bor Eriks bror, den genomhederlige murarbasen Johan Klasson (Stefan Gerhardsson) med sin familj och ett gränslöst törstigt umgänge.
Mellan murarbasens son Albin (Mikael Riesebeck) och Aurores systerdotter Maj-Britt (Jeanette Capocci) uppstår kärlek som hotas av grosshandlare Mytelius som, påhejad av Aurore, vill ha Maj-Britt som inlösen för Eriks reverser. I det fina huset finns också husan Malin (Annika Andersson) som har litet svårt att bestämma sig för om hon vill ha polis Karlsson (Gösta Janson) eller brevbärare Dag-Otto Flink (Jojje Jönsson). För säkerhets skull underhåller hon båda med smörgåsar och supar.
Till slut reder det upp sig: murarbasen räddar sin bror från konkursens nesa, Albin gör sin klassresa genom att ta ingenjörsexamen och får sin älskade Maj-Britt och polis Karlsson får Malin efter en improviserad boxningsmatch mot Dag-Otto. Och alla är så lyckliga.
”Brännvin och fågelholkar” är till stor del Annika Anderssons och Jojje Jönssons föreställning. Båda spelar hämningslöst och lysande vällustigt på publiken. Annika Andersson är vansinnigt rolig som den självironiska blonda pigan Malin som gömmer supar i gårdens fågelholk. Ursprungligen till polis Karlssons glädje, men Dag-Otto är inte sen att ta för sig. Annika Andersson har en förmåga att snurra till också den fånigaste replik så att den blir nästan (men bara nästan) naturlig. Till publikens jubel påpekar hon då och då att det ena eller andra "… det är mitt liv det".
De evige Jojje Jönsson återkommer som brevbäraren Dag-Otto Flink som inte kan säga R (känd från ”Jäkelskapstrilogin” på Vallarna och TV). Det är en rollfigur som Jojje slipat till komisk förfining och som ger honom otaliga möjligheter till spontanspel på och med publiken. Jojje är också rolig som d en svårt törstige snickaren Lasse Larsson, även om det då blir för mycket av Dag-Otto över honom också.
Claes Malmberg gör entré på trampbåt(!) i Ätran som den nyrike grosshandlaren Mytelius – eller om det är Ronny Jönsson (en av Malmbergs minnesvärda figurer). Ån ingår f.ö. ofta i en eller annan form i Vallarnas scenografi. Mytelius pratar göteborgska, sjunger barnvisor i falsett, har seglarmössa och drar dåliga (mycket dåliga) vitsar. Siw Carlsson är bra som den överlägsna och malligt elaka Aurore och hon lyckas skruva till rollen en gång extra, f.ö. spelar hon också snickaren Larssons snabbkäftade satmara till huskors, Jana.
Det unga paret Albin och Maj-Britt är precis så gulligt rara som behövs när solen gassar som värst. Komediennen Capocci lyckas utveckla sin ganska tunna roll som Maj-Britt från hunsat våp i den malliga familjen till en lätt tvetydig gråtmildhet som kanske inte är spontan, utan mycket medveten och kalkylerad. Även övriga roller är välbesatta och skådespelarna gör vad man kan förvänta sig.
”Brännvin och fågelholkar” är inte bara oförarglig underhållande. Det finns en moral i botten: ärlighet mot oärlighet, kärlek mot girighet, arbete mot att flyta ovanpå. Eller enklare: mycket pengar = skruttig moral. Här fortsätter Vallarna på de senaste årens framgångsrika försök med samhällssatir i den traditionella farsens form.