På Vallarna i Falkenberg finns säkert en av Sveriges vackrast belägna friluftsteatrar med Ätran i fonden. Där häckar sedan många år Stefan och Krister med den sortens sommarspel som drar folk och skratt.
”Barnaskrik och jäkelskap” heter tredje och möjligen sista delen i Krister Claessons svärtade farser om livet på en bondgård i Halland mot slutet av 1940-talet. I årets uppsättning har vi kommit till 1949 och på gården huserar ännu den extremt snåle och extremt late Nils-Erik, som görs med antydd medkänsla av Stefan Gerhardsson, och hans rivigare hustru Matilda (i år spelad av Eva-Lotta Bernström). Redan förra året blev sonen Lennart bortgift med Rakel och de väntar nu barn och tar över gården. Om Nils-Erik var oväntat arbetsam förra gången, i ”Bröllop och jäkelskap”, så har det nu gått över, men han är lika magnifikt snål som förut och han hunsar hämningslöst med sonhustrun Rakel (Annika Andersson). Till dess att alla papper är påskrivna, då visar Rakel upp en helt annan sida och tar befälet. Det råder ingen tvekan om vem som nu är boss på gården – och som gillar det. Lennart (Mikael Riesebeck) som bara försöker vara alla till lags har det inte lätt.
Den ende som ständigt är sig lik under de här jäkelskapen är den lindrigt begåvade, men beskäftige, brevbäraren Dag-Otto (Jojje Jönsson) som också är motorn i allt som händer. Han har totalt omöjliga idéer om vad som skall göras och hur – och han gör det med stor entusiasm.
”En gård utan pilsner är som en grisbil utan fläsk”, är en av Dag-Ottos små pärlor. Fast han säger det utan ”r-en”, ty han kan inte säga ”r”.
Nils-Erik får en av sina smarta idéer (för vilken gång i ordningen?) att få in litet lättförtjänta pengar genom att skaffa sig barnbidrag – utan något barn. Givetvis klantar han till det och riktigt rörigt blir det när han, mot bättre vetande, tar hjälp av Lennart och Dag-Otto för att rädda sig. Allt medan den förarglige grannen Valdemar (Håkan Klamas) kommer tofflande vid olämpliga tillfällen – dvs. flera gånger om dan.
I jäkelskap-trilogin är handlingen underordnad ambitionen att visa upp typernas karaktärsdrag – gång på gång.
Jojje Jönsson visar åter sin förmåga att kreera den fullständigt osannolike Dag-Otto så att han blir nästan sannolik. Författaren och regissören Krister Claesson må se på mänskliga svagheter med en mer förlåtande blick än vad hans motspänstiga figurer gör. Men Dag-Otto älskas inte enbart av publiken utan också av karaktärerna i pjäsen. De accepterar de honom sådan han är: med alla hans irriterande fel och brister, och hans godhjärtat misslyckade hjälpsamhet som bara ställer till det.
Även om tempot är litet segt och intrigen verkar stå och stampa på samma fläck under större delen av första akten så är ”Barnaskrik och jäkelskap” klart underhållande. Här finns buskisens alla ingredienser nerkokade till några timmars lättsam familjeunderhållning på Vallarnas friluftsteater.

PS. Köp gärna en strut popcorn i pausen och mata änderna som trankilt vankar runt bland bänkarna och tigger. De kommer att älska er – så länge det finns popcorn kvar. DS.

	Sthig Jonasson
Hela familjen smider planer.