Författaren Carl Jonas Love (egentligen Ludvig) Almqvist (1753–1866) visar upp ett fascinerande och bisarrt levnadsöde. Han var en lysande och flitig författare med en strid ström av skönlitteratur och av sagor, filosofiska, estetiska, moraliska, politiska, historiska och pedagogiska avhandlingar och läroböcker dessutom otaliga tidningsartiklar i de mest skilda ämnen. Kvaliteten var väl inte alltid den högsta, men tillräckligt mycket var bra nog för att leva in i vår tid. T.ex. är några av hans ”Songes” lysande poesi och sällsynt levande är den beryktade novellen ”Det går an” om den driftiga affärskvinnan Sara Videbeck som har en alldeles osentimental syn på tillvaron och kärleken. En kort tid gjorde Almqvist och några idealistiska vänner ett misslyckat försök som nybyggare i Värmland där de skulle leva bondeliv i Rousseaus anda, det kollapsade snart nog. I en ekonomisk kris försökte han kanske arsenikmörda sin före detta vän ryttmästaren Johan Jacob von Schewen som Almqvist hade lånat en avsevärd massa pengar av och dessutom bestulit på lånereverserna. Misstankarna mot Almqvist gjorde att han flydde till USA i juni 1851. I 14 år levde han i exil i USA, men kunde fortsätta att skriva i svenska tidningar och tidskrifter. Han avled i Bremen 1866 där han strandat i ett försök att återvända till Sverige.
Detta fascinerande liv spelas styckevis och delt upp på Stadras sommarscen i ”Krusbär och Arsenik” av Therese Söderberg. Där möter vi Almqvist såväl som författare som familjefar tillsammans med hustrun Anna Maria och med den älskade Charlotta.
Givetvis är det teater och ingen biografi men Magnus Wetterholm är trovärdig och magnifik som diktaren vars liv inte kom att överensstämma med hans tankar och idéer om det goda livet. Wetterholm låter sin Almqvist snabbt växla mellan övermod och stryktäck räddhågsenhet. Det är inte en helt sympatisk bild av Almqvist, men Wetterholm förstår diktaren och hans vånda när livet och världen inte är som han förväntar sig och förmedlar en tragisk resning åt Almqvists gradvisa förfall.
Ia Langhammer ger den prövade hustrun Anna Maria ett drag av försonligt överseende i medvetande om att hon aldrig kan följa honom. Hennes begåvning ligger i att få den ständigt krisiga ekonomin att gå ihop och att rädda familjen. Henrietta Helldin spelar Almqvists kärlek Charlotta, men inte heller hon kan, eller vill, följa honom. Hon kan inte byta ett tryggt liv mot ett i kaos.
Handlingen förs framåt av de tre berättarna ( Leif Broms, Gunilla Pettersson och Kerstin Gäfvert) som beskäftigt allvetande iakttagare kommenterar och moraliserar över Almqvists leverne. Trombonisten Elias Faingersh beledsagar och illustrerar handlingen på ett utmärkt sätt både med egen musik och med multikonstnären Almqvists musik.
”Krusbär och Arsenik” är väl inte någon stor teater. Bristerna i texten, trots lån ur Almqvists litterära produktion, och ett ganska segt tempo är besvärande, men utmärkta prestationer av Magnus Wetterholm, Ia Langhammer och Henrietta Helldin räddar föreställningen. Lägg så till den fulls tändigt magnifika och osannolika teatermiljö som Stadra bjuder då blir också årets sommarteater väl värd ett besök.