Sthig Jonasson
Charmig Annie i Malmö

Miss Hannigan mot Oliver Warbucks
Scen: Nöjesteatern, Malmö
Musikal: Annie
Musik: Charles Strousse
Text: Thomas Meehan
Översättning och bearbetning: Stefan Isaksson
Regi: Jan Hertz
Scenografi: Marianne och Peter Dillberg
Kostym: Marianne Lunderqvist
Koreografi: Siân Playsted
Kapellmästare: Björn Claeson
Medverkande: Eva Rydberg, Ulf Brunnberg, Claes Malmberg , Beatrice Järås, Birgitta Johansson, Christer Söderlund, Rigmor Grönwall, Renée Jonsson, Martin Palmqvist, Kristina Hahne, Olli Markenros, Rune Wendel
Barn: Sofia Jönsson, Vera Eriksson, Desirée Persson, Elise Kielos, Agnes Gertten, Erika Malmström, Emma Johansson
Hunden Hockie
Spelas t.o.m. 16 februari 2006, speltid 2 tim 30 min.

Musikalen ”Annie” bygger på en tecknad serie, som blev framgångsrik broadwaymusikal 1977 och en rad bortglömda filmer.
”Annie” utspelas i New York 1933. Depressionen har slagit hårt mot både arbetare och medelklass och den nyvalde presidenten Franklin D. Roosewelt planerar att ge nytt hopp åt nationen med sin New Deal. På ett av New Yorks mer ruskiga barnhem för flickor bor den elvaåriga, rödhåriga och föräldralösa Annie. Ansvarig för barnhemmet är Miss Hannigan, en elak medelålders ungmö som dricker oavbrutet och som lätt blir rasande på flickorna. Till Miss Hannigans missnöje väljs Annie ut att fira jul hos miljardären Oliver Warbucks och hans sekreterare Grace Farrell. Tanken är att det skall bli fjorton dagar av lycka för Annie i Warbucks lyxvåning på 5e Avenyn. Annie drömmer om att återförenas med sina föräldrar, men när det inte går adopteras hon av miljardären. Ett vackert och lyckligt slut.
Nöjesteaterns uppsättning av ”Annie” bygger på Ulf Brunnbergs och Eva Rydbergs stora rutin och kärlek till teatern och publiken. Ulf Brunnberg trivs alldeles uppenbart i rollen som den kraftfulle, men varmhjärtade miljardären. I kraft av sina pengar ger han order till tjänstefolk, FBI och president. Brunnberg kanske inte sjunger så bra, men i dansnumret med Annie kan man spåra åren i balettskolan.
Eva Rydberg är lysande som den alkoholiserade barnhatande Miss Hannigan. Må vara att rollen är endimensionell och att hon hämtar hem lättköpta poäng på att vara berusad, men med sin scennärvaro och skicklighet hindrar Rydberg sin rollfigur att bli alltför enahanda. Det var länge sedan Eva Rydberg var så i sitt esse. Warbucks sekreterare Grace Farrell är egentligen en liten roll som Beatrice Järås ger större plats och eget liv. Claes Malmberg är bra som styckets korkade, komiske och totalt ofarlige bov och Birgitta Johansson är lyckad som hans bedagade bimbo till flickvän, som hämtad ur någon av dagens dokusåpor.
Föreställningens överraskning var elvaåriga Sofia Jönsson som spelade en frejdig och inte så litet beskäftig Annie. Hon stod på scenen nästan hela tiden, bara det en prestation, och stundtals kunde hon rent av matcha både Brunnberg och Rydberg. De andra barnen på barnhemmet har det svårare att komma till rätta med sitt kollektiv, men det blir mycket av charm och energi i sång- och dansnumren.
Man kan också glädjas åt flera lyckade biroller: Ollie Markenros utmärker sig som en uppskruvad radioshowman och Martin Palmqvist som hans ironiske medhjälpare. Renée Jonsson är en godhjärtad uteliggare och Christer Söderlund en skönsjungande Roosevelt.
Marianne och Peter Dillbergs scenografi är väl genomtänkt och tar tillvara scenens tekniska möjligheter. Lägg så till att Marianne Lunderqvists kostymer för såväl trashankar som överklass är mycket lyckade och når en oförglömlig höjdpunkt i Miss Hannigans färgrika mode.
”Annie” är en stunds oförarglig familjeunderhållning. Det är utslätat, konfliktlöst och gulligt förutsägbart. Men det är invändningar som väger lätt, för med Sofia Jönsson, Ulf Brunnberg och en nytänd Eva Rydberg har Nöjesteatern fått en långkörare för både barn och vuxna.

  Sthig Jonasson
Fotnot: Man kan väl inte undgå att fundera en del över den grymma idén att ta in ett barnhemsbarn i värmen under julen hos Oliver Warbucks (”Krigskosing”, kanske av dem som blev multimiljonärer på Första världskriget) för att sedan slänga ut henne igen. Det var ursprungstanken – att det sedan inte blev så är liksom en annan historia.  
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2005-02-26