Efter Stockholm och Göteborg är det så dags för de arbetslösa stålverksarbetarna i Buffalo att försöka tjäna sina stripteaseslantar i Malmö.
Musikalen ”Allt eller inget”, som nu spelas på Malmö musikteater, var ursprungligen en underhållande och tänkvärd film som utspelades bland arbetslösa stålverksarbetare i Sheffield som fick för sig att tjäna storkovan som stripteasedansare som för en kväll visar allt – bokstavligt talat. Ytterst handlar filmen om en sönderfallande mansroll och oförmåga att bryta invanda mönster. Musikalen utspelas i Buffalo, men upplägget är detsamma.
Huvudpersonen Jerry, som har avsevärda problem både med ekonomin och exfrun, får den briljanta idén att sätta upp en manlig strippshow med sex kompisar. De är talanglösa, överviktiga och skröpliga amatörer med en desperat längtan efter sin havererade manlighet och efter ett förlorat liv.
Nu är inte ”Allt eller inget” någon riktigt bra musikal, men skådespelarna sliter med sina roller, sin töntiga dans och sånger som sällan riktigt fastnar i minnet. Det som skiljer ut Malmö från Stockholm är att här har man satsat på rutinerade musikalartister med Petra Nielsen och Anki Albertsson i spetsen och plötsligt lyfter musikalen ett par steg över sig själv.
Den begåvade Alexander Lycke har mejslat ut Jerrys karaktärslöshet och självupptagenhet på ett sätt som gör rollen intressant, engagerande och trovärdig. Anki Albertsson ger trovärdighet åt exfrun Pams pockande krav på att Jerry skall bli vuxen och ta ansvar någon enda gång. Lyckade är också Thomas Vikström som den överviktige Dave som till och med virar in sig i gladpack för att minska midjemåttet, men samtidigt inte kan låta bli att snaska i sig en chokladbit och Petra Nielsen som hans alltmer desperata hustru, som ser sin man tryckas ner av arbetslösheten. Petra Nielsen är vår kanske skickligaste musikalartist och kan ge liv och stadga åt vilken musikal som helst och här går det lätt för henne efter den lysande uppvisningen när tjejerna tar över herrmuggen på krogen.
Regissören Marianne Mörck har själv tagit den egentligen onödiga rollen som den överåriga pianisten som nu äntligen sett allt – också det allra sämsta. Under repetitionerna utbrister hon ofta i ”Detta är värre än värst.” Ett uttalande hon har visst fog för.
Adde Malmberg lyckas, trots en klen sånginsats, ge liv och trovärdighet åt Harold, den illa omtyckte förmannen som behövs för att få stil och rytm (nåja) på showen. Siw Erixon är utmärkt som Harolds hustru som inte visar sig vara den prylfixerade bimbo hon först ger intryck av.
Reggie Scott spelar Noah (Horse) som skall dra publik enbart på myten om den svarte mannens förmenta manliga företräden. Det har inte så mycket med verkligheten att göra och Noah fruktar sanningens ögonblick.
I filmen blev det begripligt och troligt att Sheffields kvinnor blev nyfikna sedan männen blivit finkade under en av sina repetitioner – något som spred sig över staden som en löpeld. I musikalen blir det inte lika mycket uppståndelse och man förstår egentligen inte varför det till slut blir fullsatt på strippshowen.
Nå, malmöuppsättningen av ”Allt eller inget” är kanske inte en stor musikal, men nog är den värd en resa.